Annons
Nyheter

”Det är alltid kul att spela här”

Trelleborg är en av Perikles favoritstäder. Här har de alltid kul och stämningen är på max på dansgolvet. Men deras arbetsdag börjar många timmar innan första dansen spelas upp.
Nyheter • Publicerad 27 augusti 2011
Pex Svensson, Anders Olsson, Lars ”Lunkan” Lundgren och resten av Perikles gav publiken vad de tålde på fredagskvällen, vilket visade sig vara mycket.
Pex Svensson, Anders Olsson, Lars ”Lunkan” Lundgren och resten av Perikles gav publiken vad de tålde på fredagskvällen, vilket visade sig vara mycket.Foto: Moa Dahlin
Foto: 
Det är många timmar kvar till kväll och Anders Olsson fixar i lugn takt med en av många sladdar som ska koppla ihop deras scen.
Det är många timmar kvar till kväll och Anders Olsson fixar i lugn takt med en av många sladdar som ska koppla ihop deras scen.Foto: Moa Dahlin

Hela sommaren har de turnerat. Packa upp, koppla in, spela, packa ihop och köra iväg till nästa ställe. Perikles är ständigt på väg.

– Packa ihop är nog tråkigast. Då är man lite trött och allt är över. Då har man inget att se fram emot. Som man har nu, säger trummisen Jocke Selin och sätter omsorgsfullt fast bandets backdrop, ett svart tygstycke, längst in på scenen.

Annons

"P" står det vitt på svart och på sidorna hänger två vepor med bandnamnet på. Klockan är halv fem på fredagseftermiddagen och alla bandmedlemmarna hjälper till att göra i ordning på scenen. Snabbt och metodiskt plockar de upp instrument, högtalare, lampor och en massa sladdar. De har gjort detta förut, många gånger.

– Oftast gör vi samma saker varje gång, säger Jocke Selin.

Finns det någon uppgift du gärna slipper?

– Köra bussen. Men det måste alla göra ändå.

I högtalarna sjunger Veronica Maggio om sitt krossade hjärta. Men det påverkar inte Perikles. Tvärtom är de på smittsamt bra humör. De gillar att komma till Palmfestivalen.

– Här vet man att det alltid blir en bra kväll. Varje gång vi spelat har det varit fantastiskt, säger Jocke Selin.

Han förklarar att en bra kväll inte bara kräver mycket publik. Folk ska vara pigga också, från scenen vill bandet känna att de får kontakt med dansgolvet. Så är det alltid i Trelleborg.

– Nu har vi kommit halvvägs med scenbygget, säger Lars ”Lunkan” Lundgren och ler.

Han plockar upp pedaler till sina gitarrer.

Går inte saker sönder när man spelar så ofta som ni gör?

Annons

– Nja, man får ju försöka vara försiktig. Men det är klart att man skulle behöva ha mer saker i reserv än vi har, säger han.

Nedanför honom fixar Pex Svensson med några lampor. Han har varit med i bandet från början, de startade på 1970-talet.

– Då fanns det många fler spelställen. Hur många som helst. I dag är det mycket svårare, säger han.

Freddy Andersson står bredvid och nickar. Han spelar i Jukeboxers, Perikles förband för kvällen.

– Vi vill gärna turnera som Perikles gör. Jag vill inte vara snickare hela livet, säger han och tittar imponerat upp mot scen.

– Bara kämpa på. Är det kul att spela så kommer det gå av sig själv, säger Pex Svensson och fortsätter fixa med sina lampor.

Många timmar senare står de på scen igen. Klockan är nio och publiken har blivit uppvärmda av Jukeboxers. Bandet är redo, publiken likaså. Och så händer det som Jocke Selin hoppats på: publiken är så på att de rusar upp på dansgolvet redan på första ackordet. Så blev även denna kväll fantastisk.

Maria Sällberg
Sofia Bergström
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons