Vinst är inte förlust

Moderaterna pekar på någonting viktigt i måndagens utspel om att satsa på personliga vårdguider. Om det inte vore för de långa väntetiderna och bristande patientfokus skulle svensk sjukvård förmodligen klassas som bäst i Europa i internationella jämförelser.

På samma sätt som det inte spelar någon roll hur bra regeringen säger att det går för ekonomin för dem som fastnat utanför arbetsmarknaden, kan de som sitter fast i vårdköer knappast uppskatta talet om hur bra vården är.

Socialdemokraterna pratar gärna om att försvara system och modeller, men någonstans har den vanliga människans perspektiv gått förlorat. "Alla ska med, så enkelt är det", lyder partiets paroll inför valet. Men alla som bollas runt i en anonym vårdapparat eller som lotsas runt i åtgärder utan att komma in i arbetslivet måste undra vad som egentligen menas med det.

En effekt av det fyrkantiga systemtänkandet är att socialdemokraterna har en förmåga att se problem där andra ser lösningar. Ta till exempel "hotet" från vinstdrivande akutsjukhus. Istället för att uppmuntra entreprenörskap som kan göra vården ännu bättre, har regeringen rest lagliga hinder för att försvåra för alternativen. Det senaste av många sådana initiativ mot det i socialdemokraternas ögon försåtliga vinstintresset är Svenska Dagbladets uppgifter om att stopp för vinstutdelning i friskolor kommer att finnas med i partiets valmanifest.

KG Abramsson, socialdemokraternas distriktsordförande i Västerbotten, ger i tidningen prov på hur föraktet för alternativens villkor låter: "Man ska inte bedriva geschäft med en så viktig fråga som att utbilda ungdomar. Det är fullständigt idiotiskt." Frågan är vad han som socialdemokrat med det synsättet anser om vinstdrivande företag som producerar skolböcker.

Men den huvudsakliga invändningen mot det ideologiska muller som kommer från socialdemokraterna så fort vinstintresset förs på tal i välfärdssektorn är att förbud mot utdelningar inte fungerar i praktiken. Det finns en mängd sätt att kringgå reglerna för de företag som skulle vilja det, vilket bland annat en statlig utredning kom fram till härom året.

Dessutom handlar det inte om ett problem som finns på riktigt. Ungefär hälften av friskolorna drivs som aktiebolag, men knappast på grund av att det går att göra stora pengar. Många friskolor går med förlust och andra gör en liten vinst som behövs för att trygga verksamheten på lång sikt.

När den socialdemokratiske partistyrelseledamoten Mikael Damberg säger att han är orolig för oseriösa aktörer som tummar på kvaliteten i skolan för att dela ut vinst till ägarna är det han som är oseriös.

Vinst generarnas inte av dålig verksamhet, det är tvärtom ett kvitto på att den är bra.

Inom den borgerliga alliansen finns en annan öppenhet för att pröva nya lösningar och släppa fram entreprenörskap. I moderaternas tidigare nämnda förslag om vårdguider för äldre och andra som har behov av sjukvård ofta understryks att landstingen ska ansvara för administrationen, men att enskilda, företag eller organisationer mycket väl kan bedriva verksamheten.

Det är ju något som alla i slutänden vinner på, förutom de politiker som investerat för mycket i vinstfientlig retorik.