Annons
Nyheter

Vik inte för våldet

Terroristen kan vara kristen eller muslim, vänster- eller högerextremist. Två terrorister kan hata varandra. Ändå är det mycket som förenar dem. De har samma förakt för parlamentarismen, yttrandefriheten, rättsstaten och för det enskilda människolivet.
Nyheter • Publicerad 2 augusti 2011

De anser sig vara idealister. De slåss för ett högre mål, och anser sig därför ha rätt att sätta sig över alla lagar, att låta ändamålet helga medlen.

Demokratin är terrorismens motsats. Demokratin är en modell för att lösa konflikter på ett fredligt sätt. Vi må ha olika syn på den ekonomiska politiken eller på integrationspolitiken. Men vi kan hantera dessa motsättningar genom samtal, debatter och omröstningar.

Annons

Vi tycker kanske illa om en politiker, ett parti, en bok eller en teckning. Vi har rätt att kritisera det vi inte gillar. Men vi får aldrig använda hot eller våld. Vill man förändra samhället får man försöka göra det genom att skriva artiklar, gå med i en förening eller hålla fredliga demonstrationer.

I en demokrati är det sällan som någon enskild aktör får alla sina önskemål uppfyllda. Ofta måste man kompromissa. Det är naturligt. Men det finns aktörer man inte kan kompromissa med. Det är dem som försöker påverka samhället med icke-demokratiska medel.

Varje våldsangrepp och varje hot mot ett politiskt parti, en tidning eller en skribent är ett angrepp på demokratin och det öppna samhället.

Ungefär detta sade Norges statsminister efter massakern i Utøya och bomben i Oslo. Och ungefär detta sade Danmarks statsminister sedan tecknaren Kurt Westergaard hade utsatts för ett mordförsök. Men då hånades han på Dagens Nyheters kultursida. Skribenten, Dan Jönsson, hävdade att det inte handlade om ett angrepp på demokratin utan om ett angrepp på en felaktig utrikespolitik och på en orättvis världsordning. Det var vämjeligt. Det är exakt så man inte skall reagera på terrorism.

Jönssons inlägg var förvisso extremt. Men det är inget isolerat exempel. Efter att danska ambassader sattes i brand 2006 valde många svenska debattörer att kritisera Danmark snarare än dem som stod för våldet. På samma sätt har det varit i debatten om Lars Vilks. Men om en våldsverkare går till angrepp är det inte offrets fel.

Om en extremistgrupp upptäcker att det är lönsamt att använda våld eller hota med våld kommer den naturligtvis att fortsätta med detta. Och andra extremister, med andra krav, kommer att följa efter.

Det är därför viktigt att sända ut rätt signaler. Om en terrorist kräver förbud mot moskéer eller Muhammedkarikatyrer eller stopp för invandringen eller en förändrad norsk, dansk eller svensk utrikespolitik måste svaret bli: vi viker oss inte. Vi accepterar inte att människor försöker påverka den politiska processen med våld.

David Andersson, David Andersson, är författare, och redaktör, på tidskriften Axess
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons