Vem äger din inkomst?
Jag gör denna reflektion när jag lyssnar på budgetdebatterna i radio, och stämmer av med tidigare budgetpropositioner; de blir allt fler och upptar en allt större plats i mitt arkiv.
nligt vänsterkritiken går Sverige mot ett allt värre ekonomiskt förfall eftersom vi har en borgerlig regering som sänkt skatterna. Anders Borg försvarar sig med att vi har starka finanser. Med detta menar han statens finanser, inte medborgarnas. Så har svenska finansministrar alltid sagt, för att undvika för dem besvärliga preciseringar.
Nu är starka statsfinanser inte alltid en god indikator på en stark samhällsekonomi. Med högt skattetryck kan staten få hyggligt budgetsaldo – tillfälligt - även om skatterna pressar ned investeringar och företagande och därmed sänker den framtida tillväxten.
Bruttonationalinkomsten, BNI – som är BNP justerat för nettot mot utlandet – har 2008-2013 ökat med 404 miljarder kronor. Av detta har bortåt 65 procent dragits in till den offentliga sektorn.
Enligt vänstern innebär en skattesänkning att välfärden försämras. Men, säg att BNI en tid ökar med 100. Antag vidare att skatternas andel går ned från 52 till 48. Då går medborgarnas andel upp från 48 till 52. Innebär en ökad nettoinkomst för medborgarna att välfärden försämras? Ja, såvitt socialdemokraternas ekonomisakkunniga Magdalena Andersson förstår.
Men 52+48 är lika mycket som 48+52 – även om innebörden är svår för den som är mer bevandrad i politik än i matematik. Så summan blir 100. Frågan är då om livet blir svårare - särskilt om BNI sedan 2008 har ökat med 13,4 procent och 65 procent därav har gått in i den offentliga sektorn.
Grundfrågan om beskattning är, som jag försökte formulera i min bok ”Vem äger din inkomst?” Har staten rätt att ta all inkomst i skatt? Eller ska medborgaren få ha en viss del av sin inkomst som sin egen egendom, skyddad mot alla offentliga ingrepp? Detta är högskattesamhällets principiella grundfråga. Anders Borg gav i budgetdebatten ett intressant svar: ”Vi låter nu 4,5 miljoner löntagare få lite mer pengar.” Pengarna är alltså inte löntagarnas, utan statens.
En utredning från 1991, Fri- och rättighetskommittén (SOU 1993:40), fick i uppdrag att analysera möjligheten att grundlagsfästa en övre gräns för skatteuttaget. Men socialdemokraterna i utredningen lurade de borgerliga att gå med på ett nej: en begränsning för skatten skulle minska riksdagens makt över inkomsterna.
Ingen övre gräns finns. Riksdagsmajoriteten kan ta all inkomst i skatt. Därmed äger inte medborgaren någon del av sin inkomst, hur hårt han än arbetat för den. Hela makten över hans inkomst ligger hos riksdagsmajoriteten.
