Vatten och demokrati hänger ihop

Denna vecka pågår World Water Week i Stockholm. Det är ett gigantiskt möte med 1500 delegater från 100 länder som dock inte fått särskilt stor uppmärksamhet i media. Detta trots att behovet av rent vatten är akut för en stor del av jordens befolkning.

Över en miljard människor saknar säker tillgång till dricksvatten och tre miljarder människor lever med en sanitet som motsvarar den svenskarna hade under medeltiden. Att detta är en politisk skandal påpekar representanter för Stockholm International Water Institute i en debattartikel i måndagens Dagens Nyheter.

Det är lätt att hålla med. I ett land där det rena vattnet flödar från vattenkranarna från morgon till kväll är det svårt att föreställa sig den standard miljarder människor tvingas underkasta sig. Här betraktas det som en smärre katastrof om någon vattentäckt misstänks vara förorenad och invånarna i ett bostadsområde uppmanas att koka vattnet under några dagar för att vara på den säkra sidan. I många länder finns det inte någon som kontrollerar vattenkvaliteten över huvud taget. Att dricka det vatten man kan få tag på blir nödvändigt, även om det kan vara livsfarligt.

Under det pågående vattenmötet ska delegaterna diskutera hur fattigdomsbekämpningen kan gå hand i hand med bättre tillgång till rent vatten. Att brist på vatten är ett tecken på fattigdom råder det nämligen ingen tvekan om. Men brist på vatten är också så mycket annat. Som så ofta när det handlar om utvecklingsproblematik hänger alla delar samman, och den som stirrar sig blind på enskilda projekt (de må gälla vattenrening eller vad som helst), kommer inte långt.

Det grundläggande problemet är bristen på demokrati och rättssystem. När ingen känner sig trygg med vem som äger vad, var gränserna går eller hur tilldelningen av resurser kommer att se ut inom ett halvår, breder laglöshet och social oro ut sig. Ingen vågar starta företag, spara pengar eller investera. Att försöka förbättra sin situation innebär ett risktagande och kan ofta vara helt oöverstigligt i en tillvaro där lag och ordning sköts av någon man inte kan lita på. Att häva sig själv och landet ur fattigdomen blir därmed en omöjlig uppgift.

Det kan inte vara fel att tusentalet människor från alla delar av världen samlas i Stockholm och diskuterar vattnets betydelse. Men allra överst på dagordningen måste i så fall stå demokrati, rättssystem och bekämpande av korruption. Kan inte tredje världen förses med detta, kommer det rena vattnet till syvende og sidst ändå bara att strömma fram ur kranarna hos de rika och mäktiga.