Välfärd på irrfärd

Finansminister Pär Nuder planerar för en skattereform. Det låter ju bra. Men lika snabbt förklarar Pär Nuder att några skattesänkningar är det inte tal om; skattetrycket behöver snarare ökas för att trygga välfärden.

Omfördelning kommer att vara en fortsatt socialdemokratisk motivering för dagens mycket höga skattetryck. Men socialdemokraterna missar en viktig poäng, den som moderaterna under Fredrik Reinfeldt har funnit: att omfördelning kan ligga i att ge lägre skatter och sänka marginaleffekterna för dem som tjänar lite. Omfördelning handlar då om att ge fler möjlighet att klara sig på sin egen inkomst, utan bidrag, och att det ska vara lättare att fylla på hushållskassan genom arbete. Det är en oerhört värdefull välfärd att ha makten att kunna påverka sin egen situation – socialt, ekonomiskt och utbildningsmässigt.

Det krävs en liberal borgerlighet som lyckas tala om och göra det trovärdigt att en förändrad ekonomisk politik med sänkta skatter är till för att ge dem som har minst marginaler mer pengar i plånboken och mer vardagsmakt.

Med ett bidragssystem som håller på att rasa samman så behövs en realistisk skatte- och bidragsreform. Vad socialdemokraterna har svårt att tala om är att även en regering med en socialdemokratisk stats- och finansminister kommer att tvingas till nedskärningar och lägre nivåer i ersättningssystemen.

Vi lever under ett tryck där svensken lärt sig att det ofta är lönsammare att få ut mesta möjliga från socialförsäkrings- och bidragssystem än att arbeta mera. Bidragskulturen är utbredd, och då inte bara hos hushåll utan också hos institutioner och företag. Riktade bidrag och skattesubventioner gör att hela verksamheter anpassas efter påbud uppifrån. Energi som kunde ägnas åt vettig produktion och nytänkande läggs på att finna bidrag och undvika skatter. Enkla och raka regler är därför nödvändigt, med så få undantag som möjligt.

Några nya vägar lär Pär Nuder inte hitta i sin socialdemokratiska arbetsgrupp. För det är så klart i det egna partiet Sveriges ekonomiska framtid ska avgöras – socialdemokraterna är så vana vid makten att de inte ens reflekterar över att den kan hamna i andras händer.

För den liberala borgerligheten är det fajten mot den självgoda och maktberoende socialdemokratin, där partitrohet och släktband inte är oväsentliga ingredienser, som måste tas.

Borgerligheten har hittills varit allt för fast i en retorik som gjort det svårt för den hårt slitande undersköterskan eller förskoleläraren att tro på den.

För en liberal som alltid står i opposition till dem som tar sig makt på småfolkets bekostnad, såväl blåblodig som socialistisk adel, är det självklart att utgångspunkten ligger i den lilla människan. Också när det gäller att minska skattebördan.

Att klara det perspektivskiftet och att marknadsföra det är avgörande för om alliansen ska lyckas – först att ta makten – och sedan att verkligen åstadkomma förändringar.