Våga tala om risk

Mona Sahlin gjorde ett ganska lugnt intryck i tisdagskvällens intervju hos KG Bergström i SVT. Detta är en situation som hon behärskar väl. Så talade också Sahlin på ett sätt som kan attrahera andra än de traditionella socialdemokratiska grupperna.

När Sahlin pressades på varför socialdemokratiska landsting ofta har längre kötider än borgerligt styrda, så gled hon efter en inledande reservation in på att socialdemokrater allt för hårdnackat motsatt sig entreprenörer inom vården. En liten glimt av förnyaren Mona anades där. Samtidigt var hon snabb med att påpeka att borgarna tvärtom sätter privatiseringen först och resultatet sedan. Sahlin vill bara bjuda in "de bästa entreprenörerna".

Det där sista är ett sådant där vanligt inspel om att motparten låter "ideologi gå före resultat". Men rimligen tror man på en ideologi för att man ser att den ger det bästa resultatet (vad man vill uppnå kan ju vara olika), inte för att djävlas med någon.

Nåväl. Sahlin fick tala vidare om vikten av entreprenörskap. Socialdemokraterna siktar in sig på att bli småföretagarparti och ta röster från mitten på det viset. Hon poängterade – och det är mycket riktigt – att alliansregeringen inte gjort särskilt mycket för ny- och småföretagandet. Inte mer än att införa och misslyckas med att införa diverse avdrag och lättnader för vissa typer av tjänsteföretag.

Men hennes egna lösningar handlade mer om att informera ungdomar av vikten av entreprenörskap än om att lätta på skattetrycket och göra det billigare och enklare att anställa.

Allt ska bygga på trygghet. Men trygghet är en illusion när det kommer till eget företagande. I stället borde det heta att man satsar på risktagande. Det ska inte vara fult att misslyckas. Den som lyckas ska få god utdelning av det, och inte se allt försvinna bort i skatt.

Anställningar måste också ses ur en småföretagares perspektiv – inte alltid ur den anställdes. Att driva en rörelse utan eller med mycket liten lön är det många som gör. Men när det är dags att anställa så tar man på sig ansvaret för att inte bara betala löner utan också för att klara sjukfrånvaro, föräldraledigheter och kollektivavtalade pensionsförsäkringspremier. Att anställa fel person kan innebära konkurs. Det är inte konstigt att många drar sig för att anställa.

Kraven på kollektivavtal och andra åtaganden borde rimligen se annorlunda ut för de minsta företagen. I dag agerar LO-facken mot små salladsbarer som om att den företagaren är att likställa med en gammaldags patron. Den svenska modellen må vara bra på många sätt, men den är anpassad för storföretagen, inte för den lilla entreprenören.

Socialdemokraterna kommer aldrig att bli ett småföretagarparti förrän man vågar vända på perspektivet. Utan risktagare så finns det nämligen inte trygghet för någon.

Det som talar för Sahlin är att Alliansregeringen inte heller har förmått leverera en småföretagarvänlig politik. Även här omfamnas den LO-fackliga grundsynen om att likställa alla arbetsgivare och se allt ur arbetstagarens perspektiv.

Regeringen har i sin arbetsmarknadspolitik lyckats med konststycket att röra om och uppröra utan att egentligen förändra särskilt mycket i grunden.