Vad vill du egentligen Egil Ahl?

Alltid omhuldas de lösningar som arbetarekommunen officiellt står för. Man får känslan av att om Trellesossarna skulle åka på studiebesök för att hitta vägar till att skapa en Spjutspetsskola så skulle den resan gå till hållplats Rådhuset. Var är nytänkarna i arbetarekommunen? Finns de? Tystas de ner? Har de tröttnat? Väljarna förväntas rösta vart fjärde år, och då talas det vackert från de politiska makthavarna om demokrati och hur viktigt det är att gå till valurnorna. Men efter att väljarna på septembersöndagen gjort sitt jobb och av gammal vana lagt sin röst precis som förra gången, då glöms de fort. Sedan är det förhandlingar om maktpositioner och uppdelning av poster bakom slutna dörrar som gäller. När makten är uppdelad i passande tårtbitar är det bara att köra på i fyra år till. Det gäller särskilt socialdemokraterna vars maktposition i Trelleborg varit orubblig. Ett etablerat socialdemokratiskt kommunalråd behöver inte profilera sig särskilt starkt, inte ens i samband med val. När vi nu inte har direktval till kommunalrådsposten, så vore det på sin plats att den som innehar den mest inflytelserika politiska posten i kommunen deltar aktivt i debatten och talar om för medborgarna vilka förändringar han ser som nödvändiga. I dag är det oroande tyst från det hållet. Beror det på att allt är ordnat efter den Ahlska planen redan? Beror det på att det inte finns några problem att lösa i Trelleborg? Eller beror det på att kommunstyrelsens ordförande inte har några nyskapande idéer att komma med? Egil Ahl kan börja med att tala om vad han menar med en spjutspetsskola och vad exakt som ska vara genomfört 2005. Han kan fortsätta med att förklara hur han ser på demokratin i kommunen. Det räcker med en titt i kommunfullmäktige, nämnder och kommunstyrelse för att förstå att något sviktar i Trelleborg. Medelåldern är hög och männen dominerar, särskilt på de tyngsta uppdragen. Unga, kvinnor och invandrare är sällsynta. Det är en rysligt tydlig ironi att demokratigruppen, som ska svara på just de frågorna, ser ut som den gör. Hur har Egil Ahl tänkt sig att få resultat i det arbetet? På en tredje delfråga kan Egil Ahl svara på vilken rätt den enskilda medborgaren har till inflytande över den service hon utnyttjar. Ser Egil Ahl några fördelar med alternativa driftsformer och människors möjlighet att få flera alternativ och själva ta avgörande beslut över skola, vård och omsorg? Eller är det politikerns uppdrag att befria medborgarna från sådant ansvar? Frågorna är många, men vi stannar där för i dag och ser fram emot ett svar.