V som i världsfrånvänd

Den man som i riksdagsvalet 2010 hade lockat så många personröster hade en vinnande personlighet. Kändes lite lagom ideologisk. Seriös och lågmäld. När han intervjuades i P3 i går beskrevs han som ”mjuk”.

Opinionssiffrorna har dock inte stigit som V önskat. Trots en vänstervåg har det snarare varit Feministiskt initiativ och Miljöpartiet som vunnit på människors längtan tillbaka till historien – till en tid då det var ordning, alla fick heltidsjobb och det bara fanns två tv-kanaler att välja emellan.

I dag ser ju världen annorlunda ut. Människor är fria att välja livsstil efter eget huvud i stället för att fösas in i den gängse, som någon annan bestämt. Fler byter jobb och kan konsumera nyheter dygnet runt. Vi blir olika. Konkurrensen ökar, flyktigheten likaså. Även om företagen vill ge livstids anställningstrygghet utsätts de själva för hård press och måste vara flexibla för att kunna anställa alls.

Men vänstern får det att låta som att det går att fly den verkligheten till ett härligt la-la-land där politiker skapar jobb och kan bestämma över allt med en knapptryckning i riksdagen, oberoende av globala konjunkturer och hur bra näringslivet mår. För den som är ung och harvar i otrygga visstidsanställningar kan det låta lockande.

Många är arga över att det kan vara tufft att komma in på arbetsmarknaden, och de dras idag till de ilskna vänsterdebattörerna. Men däremot kanske inte till Sjöstedt, som med sin milda framtoning och vita medelklassbakgrund inte känns nog underground för de unga förbannade. Därför ligger V kvar på 5-7 procent. Därför blåser kanske vänstervinden förbi.

I P3-intervjun försökte Sjöstedt markera mot både Fi och Mp och säga att om man ville ha vänsterpolitik så skulle man rösta på V, för annars kunde det gå hur som helst. Han känner självklart hotet.

Sjöstedt vill förtvivlat gärna sitta med i regeringen, och än är Stefan Löfven (S) kall. Löfven vet att det bakom den mjuka tonen och det leende hundvalpsansiktet finns en illröd ideolog som inte markerat nog tydligt mot de våldsvänsterrörelser som ryms i partiet. Det oroar.

Han vet också att även om vänsterpolitiken är ideologiskt attraktiv för många, är den också helt världsfrånvänd. Inte ens de egna V-väljarna har tilltro till partiets förmåga att regera. Att lagstifta om heltid, 30 timmarsvecka samt motverka företagande, förakta tillväxt, höja skatter och samtidigt satsa mer på välfärd går helt enkelt inte ihop.

Men om de autonoma vänsterrörelserna springer till V i sista stund ökar Sjöstedts makt och då kan allt hända, tyvärr.

Sjöstedt är inte Messias. Om svensk ekonomin kraschar som resultat av hans gärningar spelar det ingen roll om han säger ”ta din säng och gå”. Sverige kommer ändå att bli orörligt.