V och MP avgör Sahlins kärnpolitik
Har S någonsin gjort sig mer beroende av ett Vänsterparti – lett av en kommunist – och ett Miljöparti, utan rationella överväganden? I stället för att först göra upp med alliansen om energin och kärnkraften och därefter ta övrig politik med vänstern har Mona Sahlin hamnat i denna pinsamma situation. Energiförsörjningen skulle ha vunnit på ett blocköverskridande.
Fundamentalt fel är, att man inte förstår att vind inte är ett alternativ till kärnkraft. Vindkraftverket ger sin effekt under 2 500–3 000 timmar av årets cirka 8 700. En reaktor kör 7 000 – 7 500. Om någonsin 500 vindsnurror med total effekt på 2 500 megawatt (MW) hamnar i Östersjön till en kostnad av kanske 20–25 miljarder kommer de tillsammans att producera möjligen ett par miljarder kWh per år. All vindkraft i landet producerade 2008 1,4 miljarder kWh.
Eons vd Håkan Buskhe aviserar, att Eon kan ersätta Oskarshamn I. Då väljs en reaktor på 1 800–2 000 MW. Trots att denna effekt (fyra gånger mer än O I) är mindre än 500 snurrors kommer den att producera troligen 12–15 miljarder kWh el. Författaren Liza Marklund gjorde i Expressen en "pudel" efter att ha talat med sin syster, som är kärnfysiker. Hon förklarade att man måste ha en kontinuerlig energileverans. Det klarar ingen vindkraft. För detta argument böjde sig Liza; den forna kärnkraftsmotståndaren.
Ekonomi är som bekant inte heller Mona Sahlins gren. Hon vänder sig mot att kärnkraften är för dyr. Menar hon att vindkraften är mer ekonomisk? Varför ska vi då subventionera den? Elkonsumenterna betalar på elräkningen certifikat för 5–6 öre per kWh, som sedan går till vindproducenterna med cirka 35 öre per kWh. Tydligen ska kostnaden stiga och vindkraften öka till 25–30 TWh. Vilka de framtida subventionerna blir vet vi inte. Men 40 miljarder uppgår elskatterna redan nu till; detsamma som elkostnaden!
Befintlig kärnkraft producerar till 15–17 öre per kWh beräknat på livscykeln; avfallskostnaden inräknad. Ny blir givetvis dyrare men mer ekonomisk än vindkraft. Men all kärnkraft vill Sahlin avveckla. Hon säger sig ha partiet bakom sig; kanske så långt bak att hon inte hör vad medlemmarna tycker? Risken är också stor att vindkraftsindustrin mer tänker på subventioner i stället för att förbättra sin teknik.
Men det är inte Sahlins enda nya "Toblerone". Hon vill även stoppa kablar till Europa, då elpriserna där är högre. Men vad gjorde hon under sin tid som energiminister (!) i Göran Perssons regering? Då byggdes kablar ut. Vindkraften i Europa behöver reglerkraft; blickarna kastas mot den nordiska vattenkraften.
Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i flera liberala tidningar och informationschef på Sydkraft.
