Annons
Nyheter

Utöya – våldet och vi

Nyheter • Publicerad 3 augusti 2011

Min sonson har fyllt sexton och har dödat minst tiotusen människor i datorspel som fyller hans dagar. Han är en känslig tonåring som inte vill någon människa illa. Men i den virtuella världen är han en seriemördare utan misskund.

Jag störs av att morden på Utöya i Norge i så hög grad påminner om det som sker i ett datorspel. En psykopat vandrar i över en timme runt i sin känslolösa värld, kramar in avtryckaren och registrerar hur pluspoängen adderas.

Annons

Nu blir ingen massmördare bara därför att han några tusen gånger hållit datorspelets sikte mitt i målet och fyrat av. Lika fullt innebär det att dödandet banaliseras, och den effekten ökar ju blodigare mer realistiskt allt är. I TV vänjer vi oss också vid förfärliga mord som fyller rutan och där hjältarna oftast löser problem med hjälp av handeldvapen.

Det känns förödmjukande att detta i så stor utsträckning är vad den kristna världen, de demokratiska samhällena och den så kallade marknaden har att erbjuda oss. Avsmak är också vad man känner för den värld där journalister hackar privata telefoner och där medieindustrins främsta inkomstkälla är våld och förtal.

Lätt kan man drabbas av handlingsförlamning när man fullt ut inser hur svårt det är att göra något åt problemet. Alla dessa våldets kolportörer, alla dessa de snaskiga ryktenas spridare frodas i hägnet av den västerländska press- och yttrandefriheten. Det gör att vi måste tveka länge och överväga noga innan vi formulerar en motståndets filosofi, därför vi vet hur lätt moralisk indignation föder fanatiker som tror sig äga den enda sanningen.

Ändå förefaller det mig som om de frågor, som är relevanta när man diskuterar behoven av att försvara yttrandefriheten till stöd för vår demokrati, sedan länge undergrävs av företeelserna i den nya IT-världen. Den värld där grovt våld är vardagsmat, där de språkliga förlöpelserna saknar gränser och där moral och anständighet ofta står sig slätt mot profitbegären. I Rupert Murdochs värld är talet om mediernas självsanering blott ett dåligt skämt.

Jag tror inte att det är önskvärt att hantera denna nya osköna värld med hjälp av förbud. Men vi måste inse hur sjukt det är att vi och våra barn ständigt matas med våld och vi borde ta en tydlig ställning emot allt detta. Det är förödande att generation efter generation ges denna våldsaccepterande världsbild. De anklagelser, som riktas mot företag som anlitar barnarbete i tredje världen, borde i lika hög grad drabba dem som med reklam eller sponsring stödjer mediernas våldsunderhållning.

Vi vet att morden i Columbine, sprängningen i Oklahoma och massakern i Oslo utförts av personer som har varit de senaste trettio årens mediekonsumenter som barn, som haft en psykisk störning och dessutom haft god tillgång till vapen.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs, Bo Pellnäs, är säkerhetspolitisk kommentator
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons