Tyst om storpolitiskt spel utanför vår kust
I förra veckan inleddes konstruktionen av en ny pipeline som ska föra rysk gas via Östersjöns botten till Tyskland. Dess planerade slutförande år 2010 kommer att ge ökat utrymme för den chauvinistiska och antidemokratiska politik som vi redan nu ser från Rysslands sida.
Länder som Polen och Ukraina är i dag starkt beroende av ryska gasleveranser. Detta beroendeförhållande balanseras av att Ryssland behöver ländernas gasledningar för vidareexporten längre västerut. Men när denna tar en annan väg kommer Ryssland att ohindrat kunna använda sina leveranser som politiskt påtryckningsmedel.
En kamp på detta område utspelar sig i efterdyningarna av den orangea revolutionen i Ukraina, där Ryssland nu försöker ta över leveranssystemet för gas till Västeuropa. Än så länge står president
Jusjtjenko emot dessa försök, men han är hårt pressad av ryska hot om en plötslig fyrdubbling av gaspriset.
För Rysslands del ingår påtryckningarna i ett nytt försök att föra Viktor Janukovitj, förloraren i förra årets ukrainska presidentval, och hans parti till makten genom det kommande parlamentsvalet om tre månader.
Tysklands roll i projektet väcker frågor. Pipeline-avtalet verkar vara ett resultat av goda personliga och politiska förbindelser mellan Rysslands president Vladimir Putin och Tysklands förre förbundskansler Gerhard Schröder. Den senare har nu utlöst en skandal i sitt hemland genom att bli styrelseordförande i det rysk-kontrollerade konsortium som bygger pipelinen.
En annan uppseendeväckande omständighet är att bankmannen Matthias Warnig, som av tidningen Wall Street Journal avslöjats som tidigare Stasi-agent och medarbetare till Putin under hans tid som DDR-placerad KGB-officer, utnämnts till konsortiets verkställande direktör.
Det mest oroväckande är dock inte det sätt på vilket denna affär kommit till, utan dess svåröverblickbara politiska konsekvenser. Som framgått förlorar alltså ett antal centraleuropeiska länder det viktigaste medlet när det gäller att hävda sitt nationella oberoende gentemot Ryssland.
Sverige håller nu på att dras in i denna affär av den tyska pipeline-partnern Eon AG:s svenska dotterbolag, som planerar att bygga en förbindelse från östersjöledningen till den svenska ostkusten. Från vårt lands politiska ledning är det dock märkligt tyst. Har regeringen ingenting att säga om det storpolitiska spel som pågår utanför vår kust?
Ana Maria Narti (fp)
@05 Funktion olåst inget indrag:Riksdagsledamot (fp)
Tobias Ljungvall
Styrelseledamot Svenskt internationellt liberalt centrum
