Annons
Nyheter

Tvång som sista utväg

Nyheter • Publicerad 28 maj 2009
Det finns idag ingen bra översyn av tvångsvården i Sverige.
Det finns idag ingen bra översyn av tvångsvården i Sverige.Foto: Arkiv: Björn Larsson Ask 2006

”Det var hemskt. Ingen trodde på mig. Ingen lyssnade på mig. De bara bestämmer.” Orden tillhör en kvinna som varit inlagd mot sin vilja på en psykiatrisk klinik och som uttalar sig när Ekot granskar hur tillsynen över den psykiatriska tvångsvården fungerar.

En människa som lider av en allvarlig psykisk störning och som är så svårt sjuk att den inte kan behandlas på annat sätt än genom kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård kan bli vårdad mot sin vilja. En förutsättning för så kallad psykiatrisk tvångsvård är att den sjuke inte ger sitt samtycke eller att den sjuke visserligen ger sitt samtycke men att det finns grundad anledning att anta att medgivandet är litet värt. Särskild hänsyn tas också till att den sjuke kan vara farlig för andra.

Annons

Den maktlösa kvinnan i Ekots reportage är inte unik. Långt ifrån alla som tvångsvårdas är tacksamma efteråt. Men det är svårt att se hur psykiatrin skulle fungera om inte möjligheten till att vårda under tvång fanns. Konsekvenserna av att människor som till följd av allvarliga psykiska störningar skadar sig själva, hotar att ta sitt eget, eller någon annans, liv är alltför allvarliga för att inte landstingen ska kunna ingripa och tvångsvårda.

Varje fall av tvångsvård måste dock granskas och utvärderas. Det finns få ingripanden i svensk rätt som kan mäta sig med det totala berövande av frihet och egenmakt som den tvångsvårdade utsätts för.

Det är lätt att föreställa sig fasan hos en person som tvingas ta psykofarmaka när den tror sig vara fullt frisk. I riktigt svåra fall har chefsläkare dessutom rätt att spänna fast svårt sjuka i bältessäng.

Det är viktigt att skilja på rättspsykiatrisk vård och psykiatrisk tvångsvård. Det förra är en påföljd för ett begånget brott, det senare en vårdform. Tyvärr har det blivit allt vanligare att också psykiatrin blandar samman de båda patientgrupperna. Dömda brottslingar delar avdelning med patienter med självskadebeteende. Resurserna saknas för att hålla isär patienterna. Resurserna verkar inte heller räcka till för att följa upp tvångsvårdsfallen. Det är allvarligt.

Att tillsynen över tvångsvården fungerar väl är fundamentalt. Det är ett minimikrav att Socialstyrelsen, den myndighet som ansvarar för tillsynen, vet hur många människor som tvångsvårdas och vilken behandling dessa får. Så är det inte i dag. Från årsskiftet ska samtliga psykiatriska kliniker inkomma med kvartalsrapporter med detaljerade upplysningar om diagnoser och använda tvångsåtgärder. Trots det saknas rapporter från fler än hälften av landets kliniker.

Det blir omöjligt för Socialstyrelsen att utvärdera hur tvångsvården bedrivs. Låt oss hoppas att läget förbättras utan skärpt lagstiftning och sanktionskrav. Sådana krav riskerar nämligen att mjölka resurser från redan resurssvaga psykiatriska kliniker. Tvång ska alltid vara en sista utväg, även här.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons