Trygghet till förändring

LO-ekonomen Dan Andersson medgav själv på ett seminarium på tisdagen att han är rätt citerad och att han faktiskt står fast vid att alliansens arbetsmarknadspolitik leder till 70000 nya jobb. Han är dock inte alls nöjd med vilka jobb det blir eller för den delen kostnaden för dessa jobb.

Andersson menar att man bör höja a-kassan. Framför allt för att det just nu är fler som blir arbetslösa. När en arbetslös får för lite i bidrag kommer denna söka jobb "för snabbt" och har därmed inte tid att finna de jobb som han eller hon har kompetens för - och på lång sikt förlorar samhället på en sådan utveckling.

LO:s seminarium gick mest ut på att regeringen har fel och att de själva - i form av moderpartiet socialdemokraterna - skulle göra det mycket bättre, och har gjort det bättre i historien. Kort sagt varken en nyhet eller särdeles förvånande. Däremot har Dan Andersson en poäng vad gäller a-kassan. Samtidigt fel om han menar att det är allt som behövs göras.

Det fanns idéer hos ett av allianspartierna före valet - centerpartiet - att införa den danska modellen flexicurity, alltså där man kombinerar en hög försäkring med en mer flexibel arbetsmarknadslagstiftning. I Sverige skulle det betyda högre a-kassa och uppluckring av las, lagen om anställningsskydd. Efter valet har alliansen gjort precis tvärtom. Regeringen har behållit las, sänkt a-kassan och höjt dess avgifter.

Trygghet betyder i dagens läge ett fast jobb som man haft länge i förhållande till sina arbetskamrater. Då berörs man inte direkt av varsel eller nedgång på arbetsmarknaden. Vilket förstås leder till att man hellre klamrar sig fast vid ett sådant jobb än söker lycka och utveckling annorstädes.

Trygghet för en arbetsgivare är att aldrig anställa - om ej särskilt praktiskt. För har man väl anställt någon krävs väldigt mycket för att kunna säga upp personen. Vilket skapar en fullständig explosion av konsulter och visstidsanställningar på arbetsmarknaden.

Om det i stället var så att arbetstagare hade många jobb att välja mellan skulle arbetslöshet inte te sig så fruktansvärt och modet att söka sig mot lyckan mer lockande - särskilt om a-kassan var något högre än i dag. Arbetsgivare skulle våga anställa mer om de inte riskerade att fastna med fel kompetens i personalstyrkan.

Det finns ännu ett skäl att fundera på taket i a-kassan. För när så många som sju av tio slår i tjänar mer än 18700 kronor per månad och därmed får mindre än 80 procent vid arbetslöshet urholkas förtroendet för systemet och betalningsviljan för välfärdssamhället naggas i kanten.

Risken finns att valet 2010 kommer att stå om a-kassan. Regeringens a-kasseavgiftshöjning var bra - precis som när man väljer en skadedrabbad bil och får högre försäkringspremie är det rimligt att även statligt finansierade försäkringar har mer självförsörjning och riskavspegling i finansieringen. Däremot bör regeringen nog fundera på både taket och karensdagarna i försäkringen.