Tjugo år sedan Europas ödesdag

Utan att ett enda skott hade avfyrats rasade ett helt system samman och mindre än ett år senare var ett enat Tyskland ett faktum.

Berlinmuren uppfördes 1961 och blev omedelbart en symbol för den Järnridå som delat Europa sedan krigsslutet. Slutet för denna ödesmättade konstruktion av betong och taggtråd kom som ett crescendo efter en händelserik sommar. En sommar då det sovjetiska järngreppet över Östeuropa gradvis börjat slappna, påskyndat av den vacklande supermaktens inre förfall och dess dödsdömda försök till reform inom kommunismens ramar.

Avgörande för Murens fall var att Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov i ett tal sommaren 1988 slog fast att hans land aldrig mer avsåg att intervenera militärt gentemot sina grannländer. Budskapet upprepades i december i FN och senare i Europarådet och gick inte ohört förbi i östra Europa. Viktigt var också Ungerns beslut i augusti att öppna sina gränser och att tillåta även medborgare från DDR passera ut genom taggtråden in i Österrike och att fackföreningen Solidaritet i Polen samma sommar vunnit en brakseger.

I det längsta stretade den östtyska ledningen emot reformkraven men en palatskupp inom kommunistpartiet hade avsatt Erich Honecker på hösten och oktober månad blev dramatisk med stora demonstrationer i Leipzig, Dresden och Berlin.

Ändå kom Berlinmurens egentliga öppnande plötsligt och oväntat. I slutet på en sen presskonferens torsdagen den 9 november tillfogade regimens presstalesman Günther Schabowski nästan i förbigående att man avsåg att avskaffa utreserestriktionerna för DDR-medborgare. På den amerikanska tv-bolaget NBC:s Tom Brokaws fråga när detta skulle ske, svarade den oförberedde Schabowski lite överrumplat ”från och med nu”.

Nyheten spred sig som en löpeld. När tiotusentals berlinare vid midnatt samlats på båda sidor om gränsövergångarna lyftes gränsbommarna undan och tusentals östberlinare strömmade ut i tv-kamerors och fotoblixtarnas sken.

Trots att inga order getts och ingen annan information fanns utöver det tv-sända uttalandet av Schabowski öppnades en av världens mes hårdbevakade gränser som genom ett trollslag. En överrumplad regim kunde inget annat göra än att gilla läget och innan året var slut hade 350 000 östtyskar övergivit landet.

Berlinmuren, de östeuropeiska kommunistiska klientregimerna och slutligen hela Sovjetväldet föll samman av en kombination av yttre och inre förändringar. I Sovjet tärde ett militärindustriellt komplex på otillräckliga resurser, tvingat därtill av behovet av att hålla jämna steg med väst. Samtidigt blev planekonomins ekonomiska efterblivenhet plågsamt uppenbar för en befolkning som krävde förändringar.

En stor ironi med Murens fall är att den inföll på det för Tyskland så ödesdigra datumet 9 november – samma dag som Kejsardömet föll 1918 och Kristallnatten inträffade 1938. Ironiskt är också att såväl medborgarrättsrörelsen i DDR som Michail Gorbatjov själv eftersträvade en reform inom det befintliga systemet men fick se sig själva ifrånsprungna av historien. I dag existerar varken Mur, Sovjetunion eller DDR.