Annons
Nyheter

Tillbaka i skolbänken

Nyheter • Publicerad 5 oktober 2006
TA:s politiske redaktör blev högstadieelev för en dag. BILD: TOMAS NYBERGFoto: 

Det var sådär 20 år sedan gick jag på högstadiet. Jag bestämde mig för att prova på det igen. Åtminstone för en dag. Och lite som en elev kände jag mig faktiskt när Liljeborgsskolans rektor Magnus Wikström gav mig ett eget schema.

Jag var en ganska skoltrött påg, då i högstadieåldern, som föredrog att sköta mig själv och att läsa de tidningar och böcker som jag ville. Det var inte bara av ondo, jag lärde mig en hel del saker av eget intresse. Men jag sumpade till exempel de tyska glosorna fullständigt. Dumt. I dag önskar jag att kraven – både hemifrån och från lärarna – hade varit högre på att jag skulle utnyttja mer av min kapacitet.

Annons

Tillbaka på högstadiet 2006 så följer jag några lärare i ett arbetslag och deras lektioner. Arbetslaget består av lärare i olika ämnen som har hand om samma elever. Lärarna här föredrar den modellen framför den där lärare i samma ämne bildar ett arbetslag.

Det här arbetslaget arbetar dessutom med åldersblandade grupper. Elever från sjuan till nian har lektioner tillsammans. Lärarna ser flera fördelar med det, bland annat att det är tryggt för den som går i sjuan att ha kompisar som går i nian. Särskild och allmän kurs, som när jag gick i skolan finns inte längre. I stället ska skolarbetet i klassrummet anpassas efter individen så mycket som möjligt.

Första lektionen är engelska. Efter en gemensam genomgång sätter eleverna i gång med sina egna arbeten. En del går ut i de mindre grupprummen för att jobba. Självdisciplinen är det väl sisådär med på sina håll. Det behövs en lärare som kommer och puffar på lite emellanåt.

När det sedan är dags för rast får jag som besökare, till skillnad från eleverna, komma in i det allra heligaste: lärarrummet. Här vill jag förstås höra det man alltid undrat. Hur mycket skvallrar lärarna om eleverna? Och vad säger de om föräldrarna? Men jag är för mycket gäst för att få veta några riktiga hemligheter. En lärare berättar däremot att om han på en fest berättar om sitt yrke så undrar folk först hur han står ut och sedan ska de förklara hur skolan borde fungera. Och så är det nog i hög utsträckning; alla tror vi oss vara experter på skolan.

En lärare i franska tycker att jag borde ha varit med på hennes lektion med sjuor. Att lära ut ett nytt språk med nära 30 elever i klassrummet är i det närmaste en omöjlighet, menar hon. Först i senare årskurser när klasserna minskar eftersom elever hoppar av, funkar undervisningen som den ska.

På svensklektionen senare är det dags för grammatik. Med några pedagogiska knep så får vi klart för oss vilka sköna beskrivningar man kan göra med adjektiv. Sedan fortsätter var och en med egna uppgifter beroende på hur mycket man kan sedan tidigare.

Strax före tolv bjuds jag på lunch. Maten är – i motsats till vad vissa som håller sig till några bitar gurka påstår – helt okej. Ett schysst salladsbord och en tonfiskgratäng värd att ta om av mättar bra, och jag är redo för eftermiddagens lektioner.

Efter lite studier i religionernas förhållande till Jerusalem är det tid för dagens sista lektion: naturorientering. Det är eftermiddag och tröttheten gör sig påmind. Ett par elever tar stor plats i klassrummet. Det blir jobbigt att föra lektionen framåt, men med ett par experiment tar vi oss in i densitetens mysterier.

I dag är skolan mer individualiserad än den var på min tid. Det är i grunden bra. Men jag är tveksam till att det fungerar med så väsentliga kunskapsskillnader bland eleverna i ett och samma klassrum. Jag får intrycket att en del killar och tjejer kommer för lätt undan och sällan ställs på några riktiga prov, medan andra saknar baskunskaper på låg- och mellanstadienivå.

De lärare jag träffar på Liljeborgsskolan är annars engagerade på ett underbart sätt. Kraven är stora på dem i en tid när skolans ansvar sträcker sig långt utanför att lära ut ämneskunskaper. Det är egentligen en orimlig börda som dagens lärare får ta på sig. Det är märkligt att de ska uppleva att statusen på lärarjobbet är lågt, när alla är överens om att det är ett av de absolut viktigaste yrken som finns.

Jag checkar ut som elev för denna gången. Och precis som det ska vara i skolan har jag lärt mig en hel del nytt.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons