Terror i vår tid
Det har gått tre år sedan nedre Manhattan sveptes in i dammoln efter
världens hittills värsta terrordåd. De tusentals dödsoffren, New
Yorks stympade skyline och det rykande hålet i försvarsdepartementet
Pentagon i Washington visade att till och med supermakten är sårbar.
Då, den 11 september 2001 var vi alla amerikaner, förenade i insikten
om att terrorn kan slå till var som helst, när som helst. I dag, tre
år och flera spektakulära terrordåd senare, utgör kampen mot
terrorismen alltjämt en svår utmaning, men Washingtons politik gör
att alla inte längre känner sig som amerikaner.
President George W Bushs krig mot terrorismen har präglats mer av
inställningen om att ensam är stark än att hot bäst bekämpas genom
omsorgsfullt alliansbygge. Interneringen av "olagliga
stridande" på Guantanamobasen och doktrinen om förebyggande krig har
genomdrivits utan någon lyhördhet för invändningarna. Ambitionen att
göra Irak till ett demokratiskt brohuvud i Mellanöstern har fläckats
av en häpnadsväckande brist på strategi över hur det ska åstadkommas.
Ingen kan ta ifrån Bush att han har störtat talibanväldet i
Afghanistan och Saddam Husseins blodiga regim, men terrorismen frodas
alltjämt.
I Europa hoppas många därför att John Kerry ska vinna det amerikanska
presidentvalet i november. Han antas vara bättre skickad än Bush att
skapa förtroende för USA och på så vis resa effektivare motstånd mot
terrorismen. Kanhända är det så, men de terrorister som låg bakom 11
september och andra attacker mot amerikanska intressen runt om i
världen kommer inte att sluta fred på grund av det. Den bistra
sanningen är att den internationella terrorismen som symboliseras av
al-Quaida är här för att stanna. Det rör sig om den fria världens nya
utmaning från totalitarismen. al-Quaida är mera är att betrakta som
en ideologi än som en organisation. Att USA och amerikanska intressen
är extra utsatta beror på att USA är världens största demokrati.
Bali, Madrid och nu senast attentatet mot Australiens ambassad i
Jakarta visar dock att många är utsatta.
Hur kan då denna utmaning mot världens öppna och demokratiska
samhällen bäst bemötas? Ett nödvändigt tillvägagångssätt är att sätta
press på de regeringar som låter terrorister verka från deras
territorier. Det var det som skedde i Afghanistan.
Alla hot kommer aldrig att kunna bekämpas militärt. Än mindre så ett
ideologiskt krig om frihet mot totalitära läror. En nödvändig
strategi handlar om att sprida demokrati och mänskliga rättigheter
och stödja demokratiska toleranta krafter runt om i världen för att
på så vis minska rekryteringsbasen för totalitarismens och våldets
kolportörer. Det är i det sammanhanget viktigt att understryka att
den internationella terrorismen inte handlar om en kamp mellan
civilisationer där den muslimska världen står mot västvärlden. Längtan efter frihet och demokrati förenar människor i hela världen.
(LNB)