Ta smällen nu
Det svider och gör ont. Men lärdomen av företagsakut och statliga varv på 1970-talet är tydlig: Ett statligt övertagande av Saab är inget bra alternativ. Hellre då att staten satsar de många miljarder företagets amerikanska ägare anser behöva för att kunna driva Saab på utbildning, forskning, infrastruktur eller andra satsningar som leder till ekonomisk utveckling som på sikt kan skapa tillväxt och jobb.
Ett tjuv- och rackarspel kring bilindustrin pågår för närvarande på båda sidor om Atlanten. I Frankrike, Spanien och till och med det frihandelsvänliga Storbritannien sätts räddningspaket samman och statliga stöd i mångmiljardklassen förbereds. Samtidigt i USA slåss biljätten General Motors, en gång världens största företag har nu kniven på strupen och slåss för sin överlevnad. Företaget planerar att skära bort 47 000 jobb, varav 26 000 i fabriker utanför USA och förhandlar just nu med den amerikanska regeringen om ytterligare lån på enorma 16.6 miljarder dollar utöver de 13.4 miljarder man redan fått löfte om.
Att lilla Saab i Sverige, som dessutom i decennier slagits med lönsamhetsproblem, lämnas därhän av biljätten är kanske därför inte att undra över. Det amerikanska räddningsplanerna för bilindustrin omfattar också ett numera nedtonat, men ändå visst mått av protektionism och oavsett om GM i USA får igenom sina lån, är det inte alldeles självklart att de kan användas till systerorganisationer i Europa.
Beskedet från regeringen via näringsminister Maud Olofsson i går var också klargörande: "Man ska vara klar alldeles klar över att GM försöker lämna Saab. GM försöker även lämna över ansvaret till andra än sig själv, inklusive regeringen, "konstaterade hon beskt vid gårdagens presskonferens. "Ska jag spela Monopol med skattebetalarnas pengar och investera det i en så osäker verksamhet? Svaret är nej", konstaterade Olofsson.
Vad kan då regeringen göra? Om Saab försvinner inte bara arbeten vid fabriken i Trollhättan. Även underleverantörer i hela landet, därav till exempel Plastal i Simrishamn och Polykemi i Ystad, berörs. Kunnande och investeringar hotas att raderas, för att inte tala om alla de anställda, småföretagare och deras familjer som nu kan mista anställningar och trygghet.
Föreställningen om statligt stöd till ett enskilt företag eller bransch bygger på ett dubbelt tankefel: Varken om en rörelse eller en hel bransch är lönsam eller olönsam är endera ett skäl för staten att ta över verksamheten.
Vid den förra krisen på 1990-talet fick tiotusentals lämna bilindustrin i Västsverige och dess underleverantörer. Hade i stället ett statligt kris- och räddningspaket den gången "räddat jobben" hade Saabs och Volvos ekonomiska problem i dag sannolikt kommit bra mycket tidigare och varit än djupare. I stället har många avlagda bilarbetare från då idag vidareutbildats och arbar inom andra och förhoppningsvis produktivare och stabilare industrigrenar.
Om Saab går under slår det hårt, rentav mycket hårt. Men statens roll måste då bli att lindra för de drabbade och underlätta för en återhämtning när konjunkturen vänder.