Ta det med en nypa salt

Det anser Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, och Lena Hulthén, professor i klinisk nutrition vid Göteborgs universitet. De kräver att regeringen skapar en nationell strategi. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (18/7) ondgör de sig över politikernas passivitet inför detta folkhälsoproblem.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) kommenterade utspelet i ett mejl till Sveriges Radio. Han menade att även om salt är en viktig fråga har Sverige valt att föra diskussioner med livsmedelsbranschen istället för att lagstifta. Det är välkommet att den svenska regeringen har dubier inför att använda lagstiftning som redskap för att förändra befolkningens kostvanor.

Så fort det kommer larm om hur vissa livsmedel påverkar folkhälsan finns det de som manar till förbud, skatter eller lagstiftning. Det är förståeligt att politiker övermannas av instinkten att göra något. Men det är bra om makthavare försöker motstår ivern att detaljstyra människors liv. Även om det råkar ligga i allmänhetens intresse.

När det gäller saltkonsumtionen finns det redan flera åtgärder på plats som inte involverar lagstiftning. Bland annat finns det så kallade ”nyckelhålsmärket” som signalerar att en vara är fattig på fett, socker och salt. Det finns dessutom ett initiativ på plats som påminner om det som Ungerth och Hulthén efterfrågar: ett nationellt program, i Livsmedelsverkets regi, som syftar till att halvera befolkningens saltintag. Förmodligen anser de inte att det räcker.

Det må vara skadligt för hälsan med för mycket salt. Men vad är lösningen; att pryda allt som kan leda till ett för högt saltintag med varningsetiketter? Debattörerna menar förvisso att en stor del av problemet kretsar kring att krogmat och färdigmat innehåll för mycket salt. Dock kan problemet lösas med en mycket enkel kostrekommendation som inte involverar stora statliga anslag: allt med måtta. Såväl salt som socker, restaurangbesök som färdigmat.