Sverige som skräckexempel
I en av de märkligare och mer partiska intervjuerna under presidentvalskampanjen fick den nu nyvalde vicepresidenten Joe Biden frågan om inte Obama ville förvandla USA till ett socialistiskt land, likt Sverige. Biden svarade irriterat att han inte kände till någon som på allvar trodde något sådant, utom möjligen de mest extrema republikanerna på högerflanken. Med andra ord, påståendet att Obama skulle förvandla USA till ett land som liknar Sverige var så absurt att det bara kunde ses som republikansk skrämselpropaganda.
Både frågan och Joe Bidens svar kan möjligen tjäna som en påminnelse om att bilden av Sverige som det yttersta av paradis på jorden inte är lika etablerad utanför våra gränser som innanför. Kanske är påminnelsen särskilt påkallad för alla de socialdemokrater med Mona Sahlin i spetsen som med tårfyllda ögon nu välkomnar den nye presidenten. Den tillträdande president de känner en så stark samhörighet med har alltså nyss genomfört en kampanj där liknelsen mellan Sverige och den egna politiken setts som ett oförskämt påhopp. Känslan av samhörighet verkar med andra ord inte vara så där alldeles ömsesidig mellan Mona och Barack.
Att Sverige ses som en socialistisk skräckbild säger oss något om bilden av Sverige i USA. Hur rättvisande bilden är kan så klart diskuteras. Hade det varit ett svenskt 1980-tal med löntagarfonder, endast två, dessutom statsägda, tv-kanaler och offentliga monopol i var och varannan bransch, hade bilden inte förvånat. Men sedan början av 1990-talet har saker trots allt förändrats och bilden av Sverige som en extrem socialistisk stat får sägas vara något överdriven.
Men att en av de mer vänsterinriktade amerikanska presidenterna i modern tid inte vill associeras med vårt land säger oss också något om det amerikanska politiska system där vänster snarare motsvaras av en svensk center-höger. Det blir inte minst tydligt i Obamas skattepolitik där de stora skattesänkningarna skulle få ett svenskt jobbavdrag att se ut som växelpengar. I den amerikanska kontexten vill vänsterpolitikern Obama möjliggöra för medelklassen att bygga upp en egen förmögenhet genom att minska skattebördan.
Den amerikanska Sverigebilden och Obamakampanjens svala känslor för en svensk modell ger oss perspektiv på vår egen position i världen. Det politiska system och ekonomiska modell vi tar för given är helt tydligt inte det enda politiska alternativet tillhands. Men vi får också perspektiv på USA:s näste president. Perspektiv som säger oss att han trots allt är amerikan och inte svensk socialdemokrat. Oavsett hur mycket Mona jublar.
Douglas Brommesson är fil dr och forskare i statsvetenskap.
