Sverige som en del av Nato

Det pågående Nato-toppmötet i Lettlands huvudstad Riga, som avslutas i dag, är något som knappt noteras på denna sidan Östersjön. För Lettlands president Vaira Fike-Freiberga representerar sammankomsten däremot något mycket stort. Det är ytterligare en bekräftelse att Lettland är en etablerad fri demokratisk stat som har full uppbackning från Natos 25 övriga medlemmar. För det lilla landet med sin svåra historia är medlemskapet i Nato en självklarhet. Precis som det för övrigt är för de flesta länder i Europa.

Men Sverige, med vår svårtolkade neutralitetstradition, står utanför. Det trots att vi i praktisk handling är väldigt nära Nato, inte minst genom vårt medlemskap i EU och genom de svenska militära insatserna i Afghanistan. Medan FN, som omhuldas så i den svenska debatten, inkluderar världens diktaturer, så är Nato en sammanslutning av demokratiska stater.

Därför vore det också full logiskt att Sverige är med som medlemmar och formar Natos utveckling inifrån.

Sedan Warszawapaktens upplösning har Natos roll förändrats i en riktning som kräver mycket av medlemsstaterna. Från att ha varit ena halvan av maktbalansen mellan väst och öst, så har Nato blivit en aktiv part i konflikter världen över.

1999 var det Nato som ingrep i Serbien, när FN inte kunde enas om att ge mandat för att sätta stopp för Milosevic regim. Ett ingrepp som har kritiserats men som ändå var nödvändigt.

I dag är Nato aktivt i Afghanistan, där situationen främst i den södra delen åter är allvarlig. Talibanerna, som behärskar trakterna och rör sig mellan Afghanistan och Pakistan är ett ständigt hot. För att lokalbefolkningen inte helt ska tappa hoppet om att få leva i någorlunda stabil fred utan talibanskt förtryck, så måste Nato lyckas skapa trygghet i vardagen. Om den prövade befolkningen inte får snabba förbättringar är det en uppenbar risk att tilltron till att talibanerna är de enda som kan upprätthålla ordning växer.

Internt i Nato är medvetenheten stor om behoven, men med de skarpa striderna så kommer även tveksamhet. Flera länder är skeptiska till att sända soldater till ett område där riskerna är lika stora som behoven. Hittills i år har 49 soldater dött i Afghanistan.

Men förlorar den demokratiska världen det afghanska folkets förtroende, och de extrema talibanerna återtar mer och mer inflytande, så är det ett oerhört svek och en farlig utveckling för en stor del av världen.

Det borde vara självklart att Sverige är med och formar en internationell säkerhetspolitik till de mänskliga rättigheternas försvar. Därför ska Sverige vara med när besluten tas i Nato.