Stoppa skatteparadisen

Skatteparadiset Liechtenstein – inklämt mellan Schweiz och Österrike – brukar sällan få någon större uppmärksamhet de internationella medierna. Men nu har det lilla furstendömet hamnat i ett riktigt blåsväder.

I mitten av februari blev det känt att den tyska underrättelsetjänsten hade köpt uppgifter om cirka tusen tyska skattesmitare av en tjänsteman på furstens egna bank, LTG.

Med på listan fanns näringslivskändisar som Klaus Zumwinkel, vd för Deutsche Post. Flera husrannsakningar har redan genomförts och sammanlagt beräknas skattemyndigheterna kunna dra in flera hundra miljoner euro på aktionen.

Även det svenska skatteverket har tagit emot uppgifter om ett hundratal svenskar med bankkonton i Liechtenstein. Enligt Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand har Sverige hittills inte använt stulna uppgifter – men han utesluter inte att man kan komma att göra det i framtiden. Det är nämligen stora summor skatt som göms undan varje år: omkring 46 miljarder.

I Tyskland har skatteskandalen orsakat en rejäl debatt. Dels frågar man sig hur det är ställt med moralen hos landets höginkomsttagare.

Dels ifrågasätts polisens agerande – är det verkligen rimligt att polisen köper uppgifter från en tipsare, i strid med ett annat lands banksekretess?

Liechtensteins statschef, arvprinsen Alois, hör föga förvånande till de hårdaste kritikerna – han anser att den tyska polisens agerande strider mot alla rättsprinciper. Fiskala intressen står inte över rättsstatliga principer, förklarade arvprinsen nyligen.

Frågan är komplicerad. Givetvis borde inte europeiska stater sätta i system att köpa stulna, sekretessbelagda uppgifter.

Kruxet är att skatteparadis som Liechtenstein gör det svårt för andra länder att upprätthålla lag och rätt.

I dagens globaliserade världsekonomi är det självklart att kapital måste få flyta mellan länder. Men den ekonomiska friheten förutsätter ansvar.

Skatteparadisen missbrukar sin ställning genom att skydda personer som ägnar sig ljusskygg verksamhet: bland bankernas kunder finns inte bara stater och vanliga internationella bolag, utan också skattesmitare, korrupta oljeföretag, narkotikaligor och giriga despoter.

OECD har länge försökt få till stånd ett samarbete med Liechtenstein för att öka insynen och öppenheten, men furstendömet har vägrat att gå med på de flesta kraven.

Den 28 februari är det tänkt att EU:s 27 medlemsstater ska skriva under en överenskommelse som ger Liechtenstein tillträde till Schengensamarbetet. Den tyska regeringen vill nu att anslutningen skjuts upp till dess att skattehärvan reds ut ordentligt. Sverige borde ta chansen att stötta Tyskland.

Det finns ingen anledning att ställa upp för stater som konsekvent skyddar grova brottslingar.