Stoppa protektionismen

Att frihandel skapar välstånd är en sanning som måste hamras in gång efter gång. Trots att all praktisk erfarenhet visar att det är så, envisas protektionisterna med att marknader måste skyddas från obehaglig konkurrens. I det korta perspektivet kan det tyckas frestande att hindra andra från att slåss om "våra" jobb. Men det långsiktiga resultatet av att stänga konkurrenterna ute är sämre köpkraft, färre nya företag och fler utan arbete.

En grundsten i EU är den fria inre marknaden. Men i dag är det inte en särskilt framgångsrik politisk strategi att marknadsföra sig som den fria marknadens vän. Det är en sak att varor kan köpas över gränserna i Europa. Men när det kommer till att människor och företag ska få sälja tjänster på andra marknader än sina egna nationella, då är motståndet stort. Om det så handlar om polska rörmokare eller lettiska byggare.

Fortfarande har EU inte lyckats få igenom ett fungerande så kallat tjänstedirektiv. Direktivet ska ge möjligheter till en fungerande öppen tjänstemarknad och klargöra villkoren för en ärlig konkurrens. När det förra förslaget till tjänstedirektiv stoppades tidigare i år, så var det bland annat efter intensivt motstånd från Frankrike och Tyskland. Den europeiska sociala modellen skulle försvaras, hette det. Att denna sociala modell inte fungerar på det sätt som den marknadsförs har vi den senaste veckan fått tydliga exempel på från upploppens Frankrike.

Det yttersta ansvaret för kravallerna måste läggas på de enskilda individerna som deltar i dem. Att förstöra andras egendom och skada poliser kan aldrig försvaras. Kriminaliteten bidrar dessutom till att öka motsättningarna mellan olika grupper. Men klart är att den så kallade sociala modellen inte förmått att sätta de unga i arbete. Då är det också en ganska misslyckad modell att försvara.

Britterna, som varit pådrivande för att få till stånd ett tjänstedirektiv, hade som mål att få igenom det under sitt nuvarande ordförandeskap i EU. Men frågan har skjutits upp i Europaparlamentet, och kommer inte att avgöras under britternas tid vid rodret. I stället tar Österrike över som ordförandeland. Det innebär enligt pessimisterna en ökad risk för att fler kompromisser bakas in i ett allt mer urvattnat förslag.

För Sveriges del har näringsminister Thomas Östros sagt att han välkomnar ett tjänstedirektiv. Men självklart med den avgörande invändningen att den svenska modellen inte ska hotas. Det är ungefär samma politik som junilistans Nils Lundgren går till val på, och moderaterna har under Fredrik Reinfeldt tagit tydliga kliv i samma riktning.

Det är klart att om alla länder i det gamla Europa till varje pris vill försvara just sin modell, så omöjliggör det för den europeiska tjänstehandeln att utvecklas. Det må vara ett sätt att tillfredsställa fackförbund som skaffat sig en privilegierad ställning på hemmafronten. Säkert är det också ett säljande populistiskt budskap till stora väljargrupper som tror att välståndskakans storlek är given och att det gäller att dela med sig så lite som möjligt av den.

Men på lång sikt kommer den populistiska protektionismen att kosta Europas invånare mycket, och det i form av färre jobb, lägre ekonomisk tillväxt och fortsatta stora svårigheter för den unga generationen att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är ett allt för högt pris att betala för den kortsiktiga nationalism som så många europeiska politiker visar prov på just nu.