Stopp i kranen

På nyårsdagen hände det igen – för fjärde året i raden stoppade Ryssland gasleveranserna till Ukraina. De stängda kranarna börjar bli en pålitlig nyårstradition vid det här laget.

Anledningen är, som vanligt, att förhandlingarna om priset har havererat. Diskussioner har pågått under hela hösten utan att parterna har kunnat hitta en lösning.

Det har länge varit uppenbart att det alltmer auktoritära Ryssland inte tvekar att använda gasen och oljan som politiska påtryckningsmedel. Nu oroar sig många för vad som kommer att ske härnäst.

Men att i det här läget utmåla Ryssland som skurk och Ukraina som offer är alltför enkelt. När det gäller den ryska energiexporten är det alltid svårt att dra gränsen mellan ekonomi och politik, men den pågående tvisten ser snarare ut att vara av ekonomisk än politisk art.

Krisen i världsekonomin har slagit hårt mot Ryssland. Under de åtta år då Vladimir Putin var president var tillväxten hög, i genomsnitt omkring sju procent om året. Kruxet är att ekonomin inte är särskilt diversifierad – Ryssland är fortfarande extremt beroende av olja- och gasexporterna.

I och med den ekonomiska krisen har energipriserna fallit. Det innebär i sin tur att Rysslands statsbudget för år 2009 har fått skäras ned.

Flera bedömare varnar för att rubeln kommer att devalveras och att ryssarnas inkomster kommer att minska kraftigt. Ett talande exempel togs nyligen upp i Financial Times: det gigantiska energibolaget Gazprom, som till hälften ägs av ryska staten, har sedan i somras sjunkit från att ha varit världens tredje högst värderade företag till nummer 35 på listan.

Samtidigt levererar Ryssland olja och gas till Ukraina för omkring 40 procent av EU-ländernas marknadspris. Det är alltså inte särskilt överraskande att Ryssland nu vill att Ukraina ska betala mer – uppemot hälften av EU-priset.

Men länderna grälar om mer än så: Ukraina vill kunna köpa energi direkt från Gazprom, utan att behöva gå via fördyrande mellanhänder. Ryssland hävdar å sin sida att Ukraina inte har betalat sina skulder för gasleveranserna under 2008, något som Ukraina bestrider.

För övriga Europa är konflikten oroande. Visserligen har både EU och Ukraina byggt upp lager av naturgas – men de räcker inte i all evighet. Omkring en fjärdedel av gasen som används i Europa kommer från ryska Gazprom, och 80 procent av den levereras via Ukraina. Ryssland har nu varnat för "allvarliga följder" om Ukraina skulle störa exporten till Europa.

Både EU och USA har nu uppmanat parterna att fortsätta förhandlingarna och se till att inte tredje part drabbas.

För EU:s del borde konflikten vara en påminnelse om hur viktigt det är att fortsätta arbetet med att jämka ihop energipolitiken i unionen. I framtiden kan Europa behöva sin enade kraft i diskussionerna med Ryssland.

Men Ukraina kan också göra en del för att hamna i en bättre förhandlingsposition, som att betala sina energileveranser i tid. Visst skulle det vara kostsamt för det krisdrabbade Ukraina – men det starka beroendet av Ryssland har också sitt pris.