Stackars Mona!

Vänsterpartiledaren Lars Ohly vill inte ingå i något organiserat samarbete med socialdemokraterna och miljöpartiet inför nästa val. Däremot ser Ohly fram emot att regera tillsammans med Mona Sahlin efter valet.

Alliansregeringen må brottas med gammelmoderater, konservativa kristdemokrater, missnöjda socialliberaler i folkpartiet och hungriga nyliberaler i centern – men Mona Sahlin har sällskap av en kommunistisk relik.

Vänsterpartiet är i sin vänligaste tappning ett orealistiskt populistiskt överbudsparti. Dess ekonomiska program, med löften om hundratusentals nya jobb i offentlig sektor och socialisering av stora delar av näringslivet sågades av partiets tidigare talesman i ekonomiska frågor, Lars Bäckström.

Nu är Bäckström borta och Ohlys extrema socialistprofilering av partiet har totalt tagit över.

I sin värsta tappning är vänsterpartiet en organisation för dem som inget lärt av historien. Vid den kommande kongressen i sommar ska vänsterpartiet och Lars Ohly visa att kommunistspöket är utrensat ur garderoben. Det märkliga är ju att det är Ohly själv som såg till att väcka liv i det. Och läser man formuleringen som enligt Svenska Dagbladet är den som ska läggas fram för kongressen för att definiera partiet så blir det tydligt att man inte fattat ett dugg av vad kommunismen inneburit. Det heter att partiet är "en del av en europeisk vänstertradition som har gjort upp med de idéer och tankar som i namn av socialism och kommunism har inneburit lidande för väldigt många människor".

Det får man kalla ett understatement av klass. Kommunismen är vid sidan av nazismen den blodigaste och människofientligaste ideologin som jorden skådat. Och att vänsterpartiet inte gjort upp med kommunismen ses tydligt i formulering att det som varit fel bara gjorts i kommunismens namn – det var med andra ord aldrig kommunism.

Det är en vacker efterhandskonstruktion. Kommunismens historia är onekligen intimt förknippad med de revolutionärer som definierade och förverkligade den i Sovjetunionen. När förbrytelserna pågick på andra sidan Östersjön och på andra sidan muren så valde Ohly och hans kamrater att blunda. Hårt. Mycket hårt.

Socialdemokraternas historia av att låta sitt maktinnehav vila på ett Moskvatroget kommunistparti, är en allt för dåligt belyst del av svensk efterkrigstid. 2010 vill vänsterpartiledaren gärna ingå i en regering med socialdemokraterna, men tycker att kommunismens enda fel är att folk inte förstått vad den innebär.

Stackars Mona!