Slut på inbördeskriget?

Att som Ulf Bingsgård (m) ta på sig uppdraget som kommunstyrelsens ordförande i det parlamentariska läge som Trelleborg befinner sig i, kräver mod på gränsen till dumdristighet.

Men Ulf Bingsgård har visat sig växa med uppgiften. Han hanterar medierna väl, även när det går honom emot. På den punkten har däremot andra allianskollegor på ledande positioner en del att lära.

Ulf Bingsgård har också på ett helt annat sätt än sin företrädare tagit på sig en roll som utåtriktad och lyssnande. Att öppna upp ett frågeforum på kommunens hemsida och att möta folket ute på puben är sådana sympatiska åtgärder som inte ska underskattas.

Svårare hade kommunstyrelsens ordförande att hantera den berättigade kritiken mot de underbemannade förskolorna i kommunen. Just det exemplet visar på svårigheterna i rollen att vara den högst politiske ansvarige. Det är kommunstyrelsens ordförande som ska hålla ihop helheten, medan det direkta ansvaret för de olika områdena ligger på respektive nämnd. Skulle Bingsgård börja dela ut nya pengar så fort någon ropar, så skulle ekonomin snart rasa ihop.

I detta sammanhang hade Bingsgård också att göra med sin största interna motståndare, skolnämndens ordförande Bengt Gunnarsson (m). Det bidrog förmodligen till att Bingsgård budskap uppfattades som att det var okej med 7-9 barn per anställd. Knappast något som gick hem hos småbarnsfamiljerna.

Med den nya budgeten som ger tillskott till förskolan tycks dock den stridsyxan vara nedgrävd för tillfället.

Ska alliansen få chansen igen 2010, och också stärka sitt mandat, så hänger mycket på att den lyckas med att skapa känslan av att Trelleborg är en kommun på väg framåt. Från andra kommuner, till exempel det nordliga Haparanda med kommunalrådet Sven-Erik Bucht (s), som fick Ikea till stan, är det känt att en person kan vara avgörande för bilden av den egna kommunen.

Det går inte att komma ifrån att alliansens framtida succé, alternativt fiasko, hänger på vilket förtroende Trelleborgs invånare får för Ulf Bingsgård. Ska han lyckas så kräver det inte bara en stor insats från Bingsgårds egen sida, utan också starkt stöd från alliansen och det egna partiet.

Det egna partiet har faktiskt varit det svagaste kortet. Det höll inte ihop under valet – valledaren Bengt Gunnarsson lanserade till och med sin egen kommunalrådskandidat, moderaterna sprack åter under beslutet om motorvägsdragningen, och den ovan nämnda fajten om skolnämndsbudgeten ökade den interna spänningen ytterligare.

Sådana motsättningar håller inte i längden. Ska Ulf Bingsgård och alliansen klara av sin uppgift så kan energin inte ägnas åt inbördeskrig. Det är tufft nog ändå.