Släpp greppet om tjejerna
En dryg femtedel av alla kvinnor jobbar inom vård och omsorg, med jobb som sliter på kropp och själ, och där arbetsgivaren oftast är en stor offentlig organisation. Kvinnorna är låsta i ett system med låga löner och makthavare, inte sällan män, som sätter villkoren. Siffror är kanske inte alltid så kul. Men ofta är de talande. Därför kommer några här: I Region Skåne är kvinnorna sjukskrivna dubbelt så ofta som männen, drygt 30 kalenderdagar om året. I Trelleborgs kommunförvaltning, som redovisar antal arbetsdagar någon är sjuk, är kvinnorna sjukskrivna över 21 arbetsdagar om året, mot 13 för männen. (årsredovisningen för 2002). Bilden är likadan över hela landet. Statistik från Riksförsäkringsverket visar tydligt att kvinnor som jobbar inom vård och omsorg är mest sjuka. Det gäller också om man jämför kvinnor för sig. Den dryga femtedel av kvinnorna som jobbar i vård- och omsorgssektorn (till gruppen räknas exempelvis undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare, men däremot inte yrken med högskoleutbildning) står för en fjärdedel av den sjukpenning som tas ut av kvinnor. Kvinnor som jobbar i andra låglöneyrken, som inom detaljhandeln, står för en mindre del av sjukpenningskostnaderna än kvinnor i genomsnitt. På regeringens uppdrag ska Riksförsäkringsverket utreda vilka samband som finns och varför kvinnor och vård- och omsorgsyrkena är så överrepresenterade i statistiken. Att få bukt med det är en ödesfråga, och som vanligt hör ekonomi och människor ihop. Sjukskrivningarna kostar naturligtvis. Sjukpenning, förtidspensioner och sjukbidrag kostade över 88 miljarder kronor 2002. Det är dessa kostnader som föranlett regeringens intresse för att lägga mer ansvar på arbetsgivarna, och för att utreda bakomliggande orsaker. Utbildning är en sak, de grupper som har högre utbildning har färre sjukdagar än de med lägre utbildning. Men Riksförsäkringsverket kan konstatera att också vissa yrken med krav på hög utbildning är överrepresenterade i sjukstatistiken. Det gäller till exempel lärare, barnmorskor och sjuksköterskor. Klart är att landsting och kommuner har misslyckats i sin roll som goda arbetsgivare för kvinnor. Det är särskilt allvarligt eftersom kvinnorna i många fall är inlåsta i att ha dem som arbetsgivare. Bland socialdemokrater i Region Skåne och i Trelleborgs kommun finns en övertygelse om att inom de yrken där kvinnorna utgör majoriteten ska det helst inte finnas några andra arbetsgivare än de offentliga. Då gäller det minsann att visa att man kan vara en god arbetsgivare. Den som vill ta steget och bryta sig loss från sitt gamla jobb förlorar den trygghet som en lång anställningstid ger. Ett byte av arbetsgivare betyder att man hamnar sist i anställningskön, och blir den som har störst risk att åka ut om det blir nedskärningar. Det som ska ge trygghet skapar i stället inlåsningseffekter. Få saker får människor att må så dåligt som känslan av att inte kunna göra något åt sin situation. Klart är att landstingen och kommunerna måste bli bättre arbetsgivare. Ett sätt att skynda på det är att släppa greppet om tjejerna.
