Slaget om hamnarna

En stor andel av hamnarbetarna i Europa valde att strejka i går, och många av dem åkte till Strasbourg för att demonstrera. Ystads och Trelleborgs hamn fungerade dock som vanligt, då hamnarbetarna i Sydskåne är anslutna till Transportarbetarförbundet, som inte deltog i strejken. Men även Transports företrädare kan tänka sig att ta till strejkvapnet. Vilket är en märklig åtgärd, då det inte är en konflikt med arbetsgivaren det handlar om, utan en politisk protest.

För många av de svenska hamnarbetare som åkte till Strasbourg blev resultatet av demonstrationerna inte vad de väntat sig. Tanken var att protestera mot ett EU-direktiv som de tycker är orättvist. Men den fredliga demonstrationen övergick i ett mindre slag med polisen. Det är inte direkt så politisk lobbying ska gå till. En intervjuad hamnarbetare på plats i Strasbourg verkade i radion rejält omskakad av situationen.

Demonstrationen gällde EU-förslaget till hamndirektiv. Direktivet syftar till att bryta upp monopolet i hamnarna. Förslaget har idisslats i flera år. Första versionen lades fram av EU-kommissionen 2001. Efter långdragna förhandlingar röstade EU-parlamentet i november 2003 nej till direktivet. Och nu är det dags igen. EU-parlamentet i Strasbourg ska rösta om ett nytt betänkande till hamndirektiv på onsdag.

Om just detta förslag är bra kan diskuteras. Det har bland annat kritiserats för att vara byråkratiskt. Men grundidén är självklar: de företag som vill konkurrera om uppdragen ska få göra det, under förutsättning att de uppfyller arbetsmiljö- och säkerhetsregler.

Direktivet är tänkt öppna upp hamnarna för de rederier och speditörer som själva vill kunna organisera lastning och lossning i hamnarna. Tjänster som de i dag är hänvisade till att få utförda av hamnbolagen. Hamnbolagens europeiska organisation, ESPO, kan tänka sig att öka konkurrensen, men inte i enlighet med det föreslagna direktivet. Och fackförbunden är helt emot. Fackförbundens argument är klart:

"Varför skulle vi släppa till vår anställningstrygghet och våra jobb", säger Björn A Borg, ordförande för hamnarbetarna i Sverige till Sveriges Radio.

Hasse Mattisson, Transportarbetarförbundet i Ystad, säger till TA:

"Vi vill ha våra jobb säkrade".

Det är ett tydligt budskap – inget hycklande. Självklart är hamnarbetarna rädda om sina jobb. Men det är inget rimligt krav att ha ensamrätt till dem. Några trygga jobb finns inte på det viset. Den egna upplevda anställningstryggheten är nämligen någon annans otrygghet. Får inte andra chansen att konkurrera så mister dessa andra möjligheten till att få jobben som de behöver för att försörja sig.

Så funkar det på andra marknader. Nya butiker öppnar, andra slår igen. Vissa jobb försvinner utomlands, andra jobb kommer till Sverige. Det drar vi alla nytta av i längden. Bättre produkter, lägre priser, ökad produktivitet, nya företag, nya tjänster, nya produkter och nya arbeten. Konkurrens är nämligen bra. För alla. Även hamnarbetare. Fler potentiella arbetsgivare att välja mellan är till exempel en uppenbar fördel om fler företag söker samma typ av arbetskraft.

Ett fungerande hamndirektiv är en självklarhet på en gemensam marknad. Men det förutsätter förstås att det är just ett direktiv som fungerar.