Skillnader i klyftor
Sju av tio svenskar vill att inkomstskillnaderna minskar medan 25 procent tycker att det är bra som det är. Det visar en undersökning som SVT låtit Sifo genomföra där 1 000 personer fått svara på frågan: ”Tycker du att inkomstskillnaden bör minska, förbli som de är eller öka?”
Underförstått i frågan ligger att klyftorna i samhället har ökat. Det är ett ämne som debatteras av många ekonomer, särskilt då svallvågorna från finanskrisen fortfarande är påtagliga både i USA och Europa. Det visas inte minst av den stora uppmärksamhet som ny bok om ökade inkomstskillnader har fått.
Vem äger vad och vem tjänar pengarna? Det är två frågor som den franske nationalekonomen Thomas Piketty har undersökt genom att studera ett 20-tal västländers ekonomiska utveckling under tre århundraden. Hans slutsats: Sedan 1970-talet har den ekonomiska ojämlikheten ökat kraftigt, framför allt genom att de rikaste fått ännu större förmögenheter.
I höstas kom Thomas Piketty ut med den franska originalutgåvan av sin bok ”Kapitalet på 2000-talet”. Men det var först när den engelska översättningen kom i mars i år som boken fått ett internationell spridning och toppat försäljningslistorna. Aftonbladets politiske chefredaktör Karin Pettersson har beskrivit boken som ”en atombomb i den ekonomisk-politiska debatten” (Aftonbladet 22/4).
Inte oväntat har Pikettys bok välkomnats av just vänsterdebattörer. Här finns ju svart på vitt att den liberala idén att marknadsekonomi är det bästa ekonomiska systemet är fel.
Men Piketty är mån om att framhäva att den fria marknaden är bra på att skapa välstånd. Problemet är istället enligt franske nationalekonomen att marknaden är sämre på att fördela rikedomarna. Detta är själva kärnbudskapet i Thomas Pikettys bok, att välståndet inte ”sipprar ner” till de behövande.
För en mer jämlik fördelning av välståndet föreslår därför Piketty en internationell samordning för att höja skatterna på förmögenheter, kapital och för de allra rikaste. Det förslaget har välkomnats av vänstern men får i dag räknas som en utopi.
Vad Thomas Piketty har visat är att utvecklingen av inkomstskillnaderna under 1900-talet kan beskrivas som en U-kurva. Från att skillnaderna i början av förra seklet låg på en hög nivå minskade de från 1910- och 20-talen för att i början av 1970-talet vända upp igen. Särskilt under de senaste tio åren har de rikaste fått del av alltmer av tillväxten. I USA kan det beskrivas som att den rikaste procenten tjänar en fjärdedel av inkomsterna.
Om det i USA finns stora inkomstskillnader så är situationen inte lika extrem i Europa. Här är det istället avkastningen på kapital och fastigheter som lett till att förmögenheterna samlas hos ett fåtal personer.
Thomas Piketty ska ha all heder av en mycken gedigen forskning men det finns en fara i att använda historien som facit på hur framtidens utmaningar ska lösas. När tabellerna visar att minskad tillväxt missgynnar de som från början inte är förmögna är det lätt att missa att det totala välståndet ändå förbättrats. Det kan vara så att tillväxtbegreppet är ett för trubbigt mått på ett samhälles ekonomiska utveckling.
Ökad handel till följd av globaliseringen och den teknologiska utvecklingen som skapar nya och billigare produkter ska givetvis välkomnas men leder inte alltid till ökad tillväxt enligt det traditionella BNP-begreppet.
Hur ser det då ut i Sverige? Även här har det skett en ökning av inkomstskillnaderna de senaste decennierna. Men det finns viktiga skillnader att lyfta fram i jämförelse med andra länder. I Sverige betalas skola, utbildning och sjukvård via skattsedeln. Utgångspunkten är att alla ska lika god tillgång till skola och vård oavsett bakgrund och ekonomisk ställning. När det gäller skillnader i inkomster är situationen annorlunda. För att det ska löna sig med utbildning och att göra karriär i arbetslivet måste det finnas skillnader.
Blir skillnaderna däremot för stora kan det utgöra ett hot mot den solidariska finansieringen av välfärden. Men att påstå att det har skett i Sverige, som fortfarande relativt andra jämförbara länder har en låg inkomstspridning, är felaktigt. Visserligen har inkomstspridningen ökat under de senaste femton åren men det är från en mycket låg nivå.
Men det saknas inte utmaningar för det svenska skattesystemet. Det är i dag fullt av undantag och avdragsmöjligheter och fortfarande är marginalskatterna bland de högsta i världen. Vad som behövs är ett rättvisare och mer sammanhållet skattesystem.
Det är en politisk debatt som helt lyser med sin frånvaro från politikerna som har eller aspirerar på makten i Sverige.
