Skatteballonger från sossarna
Socialdemokraternas ideologiska sfär har mycket gemensamt med sommarhimlen över Stockholm. Den är fylld av ballonger. Skillnaden är att det för det mesta är lättare att förutse var de luftballonger som seglar fram över huvudstaden ska landa än var som händer med Göran Persson och regeringens testballonger. En fråga skickas upp, följd av en annan, de seglar omkring ett tag i opinionsvindarna och plockas ner efter ett tag. Kanske packas de ihop för att återkomma som skarpa förslag, eller så gör det inte. Ingen vet säkert.
Vad händer med skatterna om socialdemokraterna får regera vidare över nästa val? Göran Persson har sagt att han inte är främmande för att höja det totala skatteuttaget. Det skulle kunna bli tal om att ta ut mera i moms, energiskatter, ja höjningar utmed i stort sett hela fältet tycks vara möjliga, inklusive skatt på arbete. Den tanke som ligger bakom denna pragmatiska inställning till skatterna är att välfärdens behov ska styra. Med andra ord, socialdemokraterna anser att det kan bli nödvändigt att skjuta till varaktigt mer resurser till den offentliga sektorn för att den ska kunna leverera välfärdstjänster. Rekommenderar regeringen högre kommunalskatt? Inte för stunden. Anser regeringen att det är dags att höja momsen? Den som lever får se.
Moderaterna har den hårda vägen lärt sig att kraftiga skattesänkningar inte är någon valvinnare. Allt för många väljare ser det som riskfylld politik. Göran Persson kan mysande säga att det minsann gör att gå till val på att höja skatterna i Sverige. Frågan är dock om det är klokt ens valtaktiskt att hålla dörren på glänt för högre skatter. Tveksamheten över socialdemokraternas sätt att sköta ekonomin har ökat och den SOM-undersökning från Göteborgs universitet som presenteras på torsdag visar att höjda skatter inte alls går hem hos väljarna. Ta kommunalskatten, till exempel. Fem procent vill höja den, femtio procent vill sänka den. Sammantaget visar undersökningen enligt Sveriges Radios Ekoredaktion, som rapporterade om den i förväg under måndagen, att det finns ett starkt motstånd mot alla skattehöjningar.
Bakom attityderna till skatterna anar man en insikt hos allt fler om att det inte finns något positivt samband mellan högre skatter och bättre välfärd. Göran Perssons antydningar i våras om att privat konsumtion i form av till exempel platta tv-apparater visar att det finns ett tillväxtutrymme som kanske borde komma det offentliga till del istället skvallrar om en skadlig syn på det offentliga kontra det privata. För det första: vad händer med viljan att arbeta om mer och mer försvinner i skatt? Den minskar vilket gör att det blir mindre tillväxt att ta ut skatten på. För det andra: är det säkert att alla välfärdstjänster måste betalas över skattsedeln? Vore det inte bättre om var och en fick bestämma i större utsträckning själv över sin välfärd? Socialdemokraterna låter ofta påskina att en sådan utveckling skulle urholka tryggheten och solidariteten i samhället. Sådana skrämselargument biter på allt färre. Människor vill bli myndigförklarade på välfärdstjänsternas område, inte skrivna på näsan.
Frågan är bara hur lång tid det tar innan det börjar komma socialdemokratiska testballonger utifrån den insikten. Väntar de för länge kan de komma att bli varse att det även går att förlora val på att ständigt försvara höga skatter.