Skandalen på Migrationsverket

På Migrationsverket i Solna bjöd tjänstemannen in till bubbelfest med ryskt mousserande vin. Anledningen till det uppsluppna fredagsfirandet på verket var den fullbordade tvångsavvisningen av en familj. Enligt Dagens Nyheter fördes familjens 13-årige pojke från en barnpsykiatrisk klinik till det specialchartrade planet. 13-åringen ska tidigare ha försökt att ta sitt liv flera gånger. Pojkens far fick förses med fot- och handfängsel för att tvingas ombord på flygplanet.

På Migrationsverket i Solna mejlade tjänstemannen ut följande meddelande till sina kollegor:

"Jag hoppas att ni alla kan avsätta en kvart innan i vårt kök då vi tänkte infria (NN:s) löfte om champagne efter det att en viss familj lämnat Sverige. I dag har jag fått bekräftat att verkställigheten avlöpte väl dock med fot och handbojor samt poliser som blev påpucklade på traditionellt sätt med handväska. Så varm välkomna till vårt kök 14,45 för en skål".

Migrationsverkets generaldirektör Janna Valik hävdar att det handlar om en isolerad händelse. Men frågan är om inte detta är ett tillräckligt bevis på att det, åtminstone i delar av verket, råder en cynisk myndighetskultur. Ett sådant mejl skickas inte bara i väg, utan att den som skriver det känner till hur stämningarna bland kollegorna är.

Visst kan det vara svårt att arbeta inom Migrationsverket. Personalen utsätts för stora påfrestningar när de ska bedöma människors rätt till uppehållstillstånd och asyl. Utredningar med människor som döljer sin identitet och ljuger om sin bakgrund i hopp om att få stanna i Sverige är inget ovanligt. Miljön kan i vissa lägen vara hotfull. Men det är på inget vis någon ursäkt för denna absurda festtillställning. Däremot väcker det frågor om verksledningens och generaldirektörens förmåga att styra myndigheten och upprätthålla den humanistiska människosyn som måste prägla Migrationsverket.

När Sverige och myndigheten Migrationsverket avvisar personer från landet så är det i grund och botten en inskränkning av människors frihet att bosätta sig var de vill som vi tillåter oss. De flesta människor som stoppas kommer hit för att de hoppas på ett bättre liv. Att hindra dem är en begränsning som staten och i förlängningen Sveriges medborgare anser sig behöva för att skydda välfärdssystemen från för stora påfrestningar.

Det är en krass verklighet att vi faktiskt tvingar folk ut ur landet, även trettonåriga pojkar i behov av psykiatrisk vård. Barn som inte på något vis kan ta ansvar för sina föräldrars agerande. Det i sig är ett högt moraliskt pris Sverige och svenskarna betalar för att hålla gränserna delvis stängda. Men när personalen på en avdelning inom Migrationsverket firar denna tragik med champagne, då har alla moraliska fördämningar brustit.