Signerat Petter Birgersson Folkhemmet kommer aldrig igen

För tre år sedan grundade svensken Niklas Zennström bolaget Skype. I dag sägs företaget ha 66 miljoner kunder. Skype såldes för några månader sedan till det amerikanska näthandelsföretaget Ebay för 20 miljarder kronor.

Är Skype ett storföretag? Ja, på sitt sätt, 66 miljoner kunder är onekligen stort. Men inte på ett annat sätt: Skype har 250 anställda. Inte fler än en halvviktig fabrik i vilken svensk småkommun som helst.

Låt oss jämföra med en konkurrent till Skype. Kungliga telegrafverket grundades 1853, blev senare Televerket, som på 1990-talet bolagiserades och blev Telia, vilket sedan börsnoterades (folkaktien som dök) och för tre år sedan slogs ihop med den finska motsvarigheten Sonera.

Teliasonera har 26 miljoner kunder. Antalet anställda? 29 000.

Okej, Skype äger ingen infrastruktur i form av kommunikationsnät, utan levererar en tjänst som gör det möjligt att använda bredband för att tala med personer var som helst i världen till en mycket låg kostnad. Men på tre år har några killar fixat en kundbas som är större än den som det tog över hundra år för det gamla telebolaget att få ihop.

Globalisering är säkert för många ett uttjatat ord. Men Skype – oavsett om det blir den framtida succé och har den intjäningskapacitet som köparen Ebay hoppas, eller om det är en bubbelvärdering typ år 2000 som skeptikerna hävdar – är ett tydligt exempel på att globaliseringens krafter härskar om vi så vill bli påminda om dem eller inte.

Vad betyder det för människorna? Olycka hävdar många. Ja, Skype har ju till exempel knappt några anställda i jämförelse med telefonbolagselefanterna. Jobben försvinner – precis som det alltid hetat när ny teknik ersatt gammal, från Christoffer Polhem och framåt.

Det väsentliga är förstås att den nya tekniken hjälper människorna. För bara några år sedan var det dyrt att ha vänner eller anhöriga i till exempel USA – telefonkostnaderna blev dryga. I dag är det inget problem – bara att snacka på över datoruppkopplingen, varför inte med bild?

Den nya tekniken skapar andra former av jobb, den har förutsättningar att sprida upplysning och demokrati, den gör att vi kan utnyttja våra resurser mer effektivt och den skapar möjlighet för rättvisare konkurrens världen över.

Tyvärr har nationalismen gjort en stark come back i sinnena hos människor. Inte minst i de senaste decenniernas privilegierade länder.

Nationalstaten upphöjs till alltings räddare, från vänster till höger. I Sverige ser vi hur de nya moderaternas ideologiska guru, Anders E Borg, talar om att återupprätta den svenska folkhemsmodellen. Följaktligen anser de nya moderaterna att de typiskt manliga LO-fackens rätt går före öppna marknader.

Statsminister Göran Persson har, åtminstone sedan EMU-nederlaget, stakat ut en populistisk nationalism som sin väg – talet om "social turism" ger tydligt besked om grundbudskapet i dagens socialdemokrati.

I Sverige används universitet och högskolor allt mer som sysselsättningsåtgärder. Högskoleverket varnar i en färsk rapport för att nivån på undervisningen sänks. Det för att högskolorna ska få ersättning från staten, vilken belönar många studenter och inte skolor som satsar på kvalitet i undervisning och forskning.

Justitieminister Thomas Bodström (s) och hans övervakningsvänner i Europa tror att kontroll över alla människors datoranvändning och telefonsamtal är det som ska förhindra terrorism. Men det är tvärtom, informationsteknikens upplysningskraft kommer att knäcka fundamentalismen.

De fastkörda förhandlingarna om EU-budgeten kramar krampaktigt om de drygt 40 procent av budgeten som avsätts till ett överproducerande jordbruk. Detta när Europa behöver investeringar i innovationer och spetsforskning, samt reformer för att öka konkurrensen på tjänstemarknaderna.

Miljön prövas hårt av snabbindustrialiseringen i Asien och överkonsumtion av fossila bränslen i väst, men med globaliseringen kommer också konsumentkrav, globala miljöavtal och grön teknik.

Den positiva globaliseringen utkämpar sina första strider för fullt mot de nedbrytande krafterna och fler strider – i alla bemärkelser – väntar. Omvälvningen är större än de flesta av oss förstår. Desto viktigare är det att modiga och kloka politiker står upp för beslut som kan möta framtidens krav, trots att det betyder motvind i opinionen. Fega politiker spinner vidare på nationalistiska drömmar om en folkhemsmodell som aldrig var vad den påstås ha varit och som aldrig mer kommer igen.