Sexköpslagen fungerar
När sexköpslagen infördes 1999 föll gatuprostitutionen dramatiskt. Lagen kom efter en hård debatt om hur – och om – prostitutionen skulle bekämpas. Innovationen att straffa bara sexköparna syntes märklig och orättvis för somliga, men förespråkarna såg det som ett sätt att skydda de prostituerade.
Det är ett både klokt och empatiskt anslag som, med rätta, hyllats som en föregångsinsats.
Sexköpslagen är inte, och ska inte vara, en morallag som försöker stoppa prostitution för att det är ”otuktigt”. Den är en pragmatisk åtgärd för att skydda de extremt utsatta kvinnor som går prostitutionsstråken och stoppa det värsta av det elände som följer i sexhandelns spår. Det som gör prostitutionen problematisk är nämligen de fenomen som bär upp den – sexism, utslagning, missbruk, trafficking – och det är de som ska bekämpas, inte de enskilda sexsäljarna.
Andra av lagens motståndare menade att det visserligen var vackert tänkt, men att sexköpslagen inte skulle lyckas med vad den föresatte sig. Prostitutionen skulle bara, sa de, flytta över till internet.
Det gjorde den också. I dag förmedlas större delen av sexhandeln över nätet, men det ska till en ovanligt grund analys för att inbilla sig att det hänger samman med sexköpslagen snarare än bredbandutbyggnaden. SJ:s biljettbokningar har ju också flyttat ut på internet och det beror knappast på någon torsklag för tågresenärer.
Men när det nu rapporteras att gatuprostitutionen ökar, vädrar sexköpslagens motståndare morgonluft igen. Om lagen inte förmår stoppa ens de allra mest offentliga prostitutionsformerna, dessutom de där kvinnor far allra mest illa – tjänar den då något syfte alls?
Det är åter att förenkla frågan. Det senaste halvårets ökning av gatuprostitutionen i Sverige har visserligen ett tydligt samband med sexköpslagstiftning, men inte vår egen. Norge införde nämligen vid årsskiftet en egen sexköpslag efter svensk modell, vilket tvingat gatuprostituerade som tidigare arbetat i Oslo att söka nya arbetsområden. Det är inte mycket man kan göra åt den saken med lagstiftning.
Däremot kan gällande lagar tillämpas effektivt. Det må vara svårt att fälla sexköparna – som i princip måste tas på bar gärning – men att avskräcka från brott är desto enklare. Ett par extra patruller förbi Malmskillnadsgatan varje natt skulle sannolikt göra storverk.
Utöver det gäller det att begripa att aldrig så tät poliskontroll inte kommer att helt kunna utrota fenomenet, och att prostitutionsproblematiken i grund och botten måste vara de sociala myndigheternas ansvar. ”Världens äldsta yrke” är knappast på väg att försvinna, men däremot kan vi lindra skadeverkningarna.