Sahlin stöder terror

Israels väpnade aktion i Gaza och Hamas raketbeskjutningar in i Israel väcker heta känslor till liv. I Sverige har konflikten mellan Israel och Hamas fått stort medialt och politiskt utrymme, det senare blev inte minst tydligt under riksdagens partiledardebatt i förra veckan. Uppmärksamheten kring konflikten tycks utgöra ett undantag i förhållande till den ofta upprepade sanningen att utrikespolitik hamnar långt ner på den politiska prioriteringsordningen. Men det finns anledning att nyansera motiven bakom det svenska politiska engagemanget i frågan. Ofta ter sig engagemanget som en form av inrikes utrikespolitik, där syftet snarare är att vinna politiska poänger på hemmaplan, än att verka för en lösning av konflikten i Gaza och Israel.

Lars Ohly (V) var under partiledardebatten den tydligaste förespråkaren för en kraftigt Israelkritisk politik. Ohlys krav rymde allt från bojkott av idrottsligt och kulturellt utbyte med Israel, suspendering av Israels nya samarbetsavtal med EU, till också arresteringar av israeliska regeringsföreträdare för deras påstådda brott mot krigets lagar. Vad gäller suspenderingen av Israels EU-avtal har också Socialdemokraternas verkställande utskott ställt sig bakom samma krav.

Under de återkommande demonstrationerna i Sverige har kravprofilen varit densamma. Inramade av en osmaklig blandning av röda och svarta fanor, hakkors samt Hamas- och Hizbollahemblem har framförallt vänstern, inklusive socialdemokrater, demonstrerat mot Israel och, får man förmoda, för Hamas. Att man demonstrerat för Hamas skulle säkert inte alla hålla med om, men när Mona Sahlin och Jan Eliasson deltar i en demonstration där denna terrorstämplade organisations flagga vajar i vinden är det ett ställningstagande som legitimerar terrororganisationen. Vilket naturligtvis ledande och tänkande socialdemokrater är väl medvetna om.

Konflikten i Gaza och Israel är komplex och det finns många exempel på agerande från båda sidor som bör och ska kritiseras. Men att som ledade socialdemokrater delta i demonstrationer där den ena sidan demoniseras och där den andra sidan, en fundamentalistisk terrororganisation, ges åtminstone indirekt stöd bidrar inte till Sveriges möjligheter att spela en aktiv roll för konfliktens lösning. Men så är sannolikt inte heller detta syftet med Ohlys Israelkritik eller de socialdemokratiska armkrokarna med Hamas i demonstrationstågen. Vi ser i stället återigen hur utrikespolitiskt engagemang används som ett verktyg för att vinna inrikespolitiska poänger. Vi ser oppositionen bedriva inrikes utrikespolitik allt medan konflikten fortsätter.

Douglas Brommesson är fil dr och forskare i statsvetenskap.