Rimligt pris förrättssäkerheten

Om en bilist i vårt land blir stoppad av en polis ute på vägen för att hon överskridit hastighetsgränsen har hon två val. Hon kan erkänna för polismannen genom att godkänna en ordningsbot. Har hon kört i 110 km/h på en 90-väg så blir det 2 800 kr; hon får ett inbetalningskort och när betalningen kommit in till staten är allt klart.

Men om hon inte godkänner ordningsboten, så kommer ärendet att lämnas över till åklagaren, som i sin tur stämmer in bilisten till tingsrätten. Där skall en domstolssekreterare utfärda stämning och kalla vittnen, ofta kallas polismannen som gjort ingripandet.

När målet skall prövas består domstolen av en tingsnotarie, det vill säga en jurist på praktiktjänst i domstol, kan liknas vid läkarnas AT-tjänstgöring. Tingsnotarien flankeras av tre nämndemän och en protokollförare, även denne normalt en tingsnotarie.

Till rätten kallas även en åklagare. Åtta statsfinansierade personer skall alltså behöva involveras inför och i samband med prövningen av om en hastighetsöverträdelse ägt rum. Huvudförhandlingen tar visserligen inte så lång tid, normalt bara en halvtimma när ett vittne skall höras i den här typen av mål, och därefter skall tingsnotarien skriva en dom. Om tingsrätten kommer fram till att bilisten överskridit hastighetsgränsen på det sätt som åklagaren har angett, blir det 2 800 kr i böter, alltså med samma belopp som om bilisten hade godkänt ordningsboten, följaktligen inget extra för alla de kostnader som staten haft.

Eftersom domstolarna i Norge inte har några tingsnotarier frågade jag vid något tillfälle min gode vän, domstolschefen i Haugelands tingrett (tingsrätten i Norge heter tingrett), om domarna själva hanterade dessa mål i Norge. Jo, visst var det så, om det kom in några sådana mål till domstolen, men det gjorde det mycket sällan. Vad menar du? frågade jag. De målen strömmar ju in på samtliga tingsrätter i Sverige. Varför skulle norrmännen erkänna ute vid vägen i större utsträckning än svenskarna?

@08 Citat:"För inte menar vi väl att rättssäkerheten är sämre i Norge än i vårt land."

Här kom nu förklaringen: "Min gode Ralf, om bilisten förnekat hastighetsöverträdelsen inför polismannen och åklagaren därför måste gå till tingretten och bilisten där befinns skyldig, så får hon utöver böterna dessutom betala de rättegångskostnader som staten haft, och då blir det ett antal tusenlappar dyrare. Man skall då vara väldigt oskyldig för att riskera en rättegång, eller hur?" sade min vän.

Med tanke på att det är väldigt få som blir frikända när hastighetsöverträdelser prövas i domstol borde man möjligen låta de bilister med rättshaveristiska böjelser, som inte kan acceptera polismannens besked ute vid vägen, att betala vad rättssäkerheten kostar om de befinns skyldiga. För inte menar vi väl att rättssäkerheten är sämre i Norge än i vårt land ...

Ralf G Larsson är lagman i Ystads tingsrätt