Reinfeldts spännande trupp

Medan Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring bjöd på få överraskningar, så innehöll listan över regeringens ministrar flera spännande utnämningar. Den stora bomben är förstås utrikesminister Carl Bildt. Inte bara av det skälet att den tidigare statsministern tar ett ministeruppdrag på en lägre nivå, utan också för att Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt var på kollisionskurs med varandra under Bildts regeringstid. Med utnämningen får utrikesdepartementet den chef som många där önskat. Samtidigt framstår Fredrik Reinfeldt som statsmannamässig när han bortser från gamla konflikter. Smart. Men då får statsminister Reinfeldt också räkna med att en hel del av strålkastarljuset kommer att falla på den nye utrikesministern. Det visade sig redan i går när både de nationella och internationella medierna intresserade sig mest för en person: Carl Bildt.

Utrikespolitiken har varit Reinfeldts och alliansena svaga kort. Tills nu. Carl Bildt kan matcha Jan Eliassons kompetens och nätverk. Till Carl Bildts fördelar hör att han har kontakter inte bara inom politiker- och diplomatsfären, utan även inom internationellt näringsliv. Carl Bildt är dessutom en populär politiker i Sverige, trots att han ledde regeringen under landets krisår på 1990-talet.

I regeringsförklaringen får också Sveriges roll i världen gott om utrymme. Där slås fast att Sverige ska föra en mer aktiv utrikespolitik och vara berett att i ökad omfattning delta i internationella fredsinsatser. Natomedlemskapet är långt borta, så länge en bred politisk överenskommelse inte nås om det.

Sverige ska tydligt tillhöra kärnan i den Europeiska unionen, heter det i regeringsförklaringen. Då är också valet av folkpartiets EU-parlamentariker Cecilia Malmström till EU-minister logiskt. Hon kommer att hålla en betydligt tydligare profil i EU-frågorna än sin socialdemokratiske företrädare Bo Ringholm. Malmström har de senaste dagarna, efter sin lyckade medborgarkampanj för att stoppa vansinnet med att flytta EU-parlamentarikerna fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg, blivit både åthutad och applåderad. Malmström tror stenhårt på EU-tanken och utvecklingen mot en federation. I tider av växande nationalism så är det en radikal position att försvara, även mot internt borgerligt motstånd. Men hennes positiva syn på EU delas av utrikesminister Carl Bildt.

Moderaterna dominerar på de tyngsta statsrådposterna. Anders Borg, den nationalekonom som är något av arkitekten bakom moderaternas nya formelsnickrade ekonomiska politik, blir finansminister. Hans kompetens är erkänd, men han är också kritiserad för att titta för djupt in i den nationalekonomiska forskningens skafferi i sitt sökande efter lösningar för landets bästa. Partiets tidigare ekonomiske talesman, Mikael Odenberg, fick vika sig för Borg och i stället ta platsen som försvarsminister.

Moderaternas goda valresultat gjorde också att folkpartiets Johan Pehrson inte var riktigt aktuell för justitieministerposten. Den rutinerade moderaten och tidigare skolministern Beatrice Ask får i stället det ansvarsområdet. Det blir hennes uppgift att hålla balansen mellan att inte inkräkta på människors privatliv och kravet på övervakning för att stoppa organiserad kriminalitet.

Ask får betraktas som den kvinna som fått den tyngsta portföljen, även om näringslivsminister och vice statsminister Maud Olofsson påtalar att näringslivsfrågorna är centrala för den nya regeringen.

Centerledarens post var ganska given, liksom kristdemokraten Göran Hägglunds plats som socialminister och folkpartiledaren Lars Leijonborgs roll som utbildningsminister. De tre partierna får kontroll över sina respektive profilfrågor, vilket kan vara både en fördel och en nackdel. Ett svagt parti kan komma att forma politiken inom just sitt område i allt för stor utsträckning. Kristdemokraternas konservativa social- och familjepolitik är inget som tilltalar dem i de mer liberala leden.

Liberal klyvning är det redan frågan om i integrationspolitiken. Nyamko Sabuni är ny minister med ansvar för de frågorna och fick genast mycket hård kritik. Nyamko Sabuni är kontroversiell, bland annat gjorde hon i somras ett utspel om obligatoriska gynekologundersökningar av tonårsflickor för att upptäcka könsstympningsbrott. Hennes partikollega Mikael Trolin, som starkt motsatt sig folkpartiets nya inriktning på integrationsområdet, gick så långt att han i Sveriges Radio sa att Nyamko Sabuni " har tagit det som vi kallar en Onkel Tom-roll". Det är en argumentation som slår tillbaka mot Mikael Trolin själv, men speglar samtidigt vilken infekterad fråga integrationen utgör. Trots att det i grund och botten handlar om en självklar sak: att arbeta för samma rättigheter och skyldigheter för alla individer.

Cecilia Stegö Chilò som kulturminister var också en högoddsare. Som chef för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro har hon gjort sig känd som en frispråkig kritiker i samhällsfrågor.

Den nya regeringen är en spännande blandning av gammalt och ungt, rutinerat och oprövat. Mot bakgrund av Fredrik Reinfeldts försiktiga förändringspolitik så framstår valet av ministrar som betydligt tuffare. Tillsammans har de fyra år på sig att visa vad de går för.