Reinfeldt och bröllopsklockor
När Fredrik Reinfeldt nyligen yttrade sin förhoppning om att få höra bröllopsklockorna ringa för samkönade par till sommaren kunde man tro att statsministern blivit ärkebiskop. Och Maud Olofsson verkade också ha iklätt sig biskopsvärdighet när hon uttryckte sin glädje över att "lagstiftningen… ger samma möjlighet för alla att gifta sig också i kyrkan" (SvD 5/11). Det var och är svårt att förstå vad Reinfeldt och Olofsson egentligen menade, hade de plötsligt återförstatligat kyrkan? För annars är det svårt att förstå med vilken auktoritet de uttalade sig om att samkönade par ska vigas i kyrkan, när Svenska kyrkan själva inte accepterar samkönade vigslar.
När Svenska kyrkan och staten skildes åt var just en av grundtankarna att staten inte ska styra en religiös verksamhet, eftersom en sådan verksamhet ligger långt utanför all politisk kompetens. Också för icketroende, eller troende med annan religiös åskådning än den lutherska, var det en märklig ordning att staten tog ställning för vissa religiösa dogmer och därmed underförstått tog avstånd från andra. Men nu verkar vi nästan vara tillbaka i denna gamla ordning där Svenska kyrkan och staten ska sitta i samma båt. Särskilt märklig blir sammanblandningen när en statsminister som inte ens är medlem i Svenska kyrkan lägger sig i samma kyrkas vigselordning.
I debatten som följt på förslaget om könsneutrala äktenskap ser vi fler oväntade, men mer positiva, utspel. En allians bestående av ateisterna Christer Sturmark och Morgan Johansson tillsammans med fyra kyrkoledare, bland annat den katolske biskopen Anders Arborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin, har gemensamt argumenterat för ett alternativ med en civilrättslig registrering av samlevnad hos en statlig myndighet. De som har registrerat sig kan sedan välja att uppsöka en kyrka för att ingå ett äktenskap i religiös mening och kyrkan ifråga kan själv avgöra om man vill viga paret. Samma ordning som redan finns i många europeiska stater.
Det här förslaget har tidigare förts fram av kristdemokraterna och en stor bredd av organisationer och debattörer har slutit upp bakom samma principer. Och givet de starka och ofta motstridiga åsikter som präglar äktenskapsdebatten är förslaget en rimlig kompromiss. Förslaget om en civilrättslig registrering garanterar den likabehandling som många efterfrågat i debatten samtidigt som trossamfunden själva kan styra över sin teologi och vigselordning. Men i vägen för en sådan ordning står ärkebiskop Reinfeldt som tycks vägra att släppa makten över bröllopsklockorna och ge kyrkor och samfund självbestämmande fullt ut.
Douglas Brommesson är fil dr och forskare i statsvetenskap.
