Rättsstaten och terrorismen

Vi behöver besinning. Hur många svenskar har skadats eller avlidit i Sverige på grund av terrorattentat?

Vi har morden i Malexander, mordet på den facklige syndikalisten samt mord på ett antal homosexuella. Dessa brott är vedervärdiga och skall bekämpas, men de kräver sannerligen inte några ytterligare lagskärpningar eller ökad övervakning.

Det går alldeles utmärkt med vanligt hederligt polisarbete och vår nuvarande brottsbalk. Ingen människa i Sverige har skadats eller lemlästats av det som vi kallar muslimska fundamentalister, däremot har moskén i Malmö utsatts för ett flertal attentat.

Vi hade förvisso fem svenskar som avled till följd av attentatet på Bali, men de blev oskyldiga offer för en intern konflikt.

Det som nu pågår, nämligen nedrustningen av viktiga rättstatliga principer, kan således inte legitimeras med ett abstrakt terrorhot. Det verkar snarare som ett sorts kollektivt europeiskt och amerikanskt vansinne att montera ner grundläggande demokratiska och rättstatliga principer för att visa handlingskraft och skydda oss medborgare.

Skydda oss från vad, jo de rättigheter som varit grundläggande i vår del av världen från franska revolutionen och framåt. Detta drabbar än så länge främst de av oss som inte är födda i detta nordliga land.

Egyptier som utvisas och misshandlas på svenskt territorium av utländska säkerhetsagenter, somalier som utan rättegång och lagligt stöd berövas rådigheten över sin egendom.

Det sistnämnda är ett klart brott mot Regeringsformens 2 kap. 18 §. Läs själva,

"Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose allmänna intressen."

Vilka hot har vi mot vår existens. Det dör cirka 500 människor i trafiken varje år och andelen som avlider på grund av rökning eller alkoholrelaterade sjukdomar är mångdubbelt och den största enskilda katastrofen i vår närtid gällde en naturkatastrof, tsunamin, i Thailand julen 2004.

Den tilltagande fetman på grund av snabbmat beräknas också leda till en kraftigt ökad dödlighet, men uppskattningarna här skiljer åt mellan olika forskare.

Detta är basfakta som icke kan ignoreras. Hoten mot oss kommer således knappast från koranciterande terrorister utan från inhemska högerextremister och från missbruk och det som vi kan kalla välfärdssjukdomar. Situationen blir ännu mer absurd, om vi tar in aids-problematiken i det hela som för närvarande skördar miljontals offer årligen och som fortsätter att ta liv i en ständigt ökad omfattning.

Om vi till detta lägger växthuseffekten och de faror som denna innebär för allas vår överlevnad på lång sikt så måste den koncentration på muslimsk fundamentalism som förekommit de senaste åren framstå som närmast bisarr.

Det finns dock en logik i det hela. Att komma till rätta med de reella hoten kräver långsiktiga politiska åtgärder och ibland med konflikt med etablerade eliter eller tvingar oss att förändra människors vardag på ett sätt som väcker motstånd.

Det räcker med att ta försöken till kemikalielagstiftningen inom EU som exempel. Det lär ta flera år och dessutom fler kompromisser innan vi ser en färdig lagstiftning på bordet, och under tiden ökar kemikaliemängden konstant i allas våra kroppar.

Om vi till detta lägger kampen mot biltullar i Stockholm så ser vi vilket politiskt pris som måste betalas när det gäller att ändra mänskligt beteende.

Det är då mycket lättare för den politiska makten att visa handlingskraft genom att peka på svartmuskiga terrorister och utpeka dem som hotet mot vår existens.

Det går då att legitimera en utökad repressiv lagstiftning, skärpa straffrätten och ge ökade medel till underrättelsetjänsten.

Vi behöver förnuft och rationalitet. Låt oss bekämpa den nuvarande hysterin som bara för oss vilse och i värsta fall kan leda till en ny korstågsmentalitet.

En mentalitet som har visat sig förödande för både den kristna och muslimska världen i över niohundra år. Låt oss i stället ta itu med de reella hoten mot oss, då skulle demokratin inte vara i fara, utan snarare kunna komma att fördjupas.

Anders Kjellström

universitetslektor