Putins Ryssland- en skendemokrati
I dag för 20 år sedan inleddes nedmonteringen av Sovjetväldet. Märkesdagen är värd att uppmärksammas. Inte bara för att en av 1900-talets grymmaste diktaturer slutligen föll samman. Utan också för att det Ryssland som trädde i dess ställe ingalunda utvecklats till en fullständig och öppen demokrati. Tvärt om. Under president Vladimir Putin är statens envälde och ledarens godtycke åter ett gott stycke på väg att etablera sig i den forna supermakten.
Den 11 mars 1985 valdes den unge och i väst helt okände Michail Gorbatjov till generalsekreterare i Sovjetunionens Kommunistiska Parti. Posten innebar att han samtidigt fick toppositionen inom den maktelit som styrde en av jordens dåvarande två supermakter som sin egen privata intressesfär.
Sovjetunionen hade under en följd av år präglats av stagnation och stillastående. En senil Brezjnev hade slutligen efterträtts av den förre KGB-chefen Andropov, som själv ersattes av en likaledes åldersförlamad Tjernenko. Förhoppningarna i såväl Östeuropa som i väst var sålunda höga på den nye och unge generalsekreteraren.
Men även om Gorbatjov går till historien som den som gläntade på dörren för kommunismens kollaps i Östeuropa, var det ingalunda hans mening. Ända fram till sin avgång i augusti 1991 menade han att Sovjetunionen kunde och skulle reformeras inifrån. Hans Glasnost, öppenhet, och Perestrojka, ombyggnad, skulle ske inom det regerande kommunistpartiets hägn. Nu blev det inte så. Murens fall 1989 och de fredliga revolutionerna i satellitstaterna satte skräck i den regerande nomenklaturan och militären. Efter en misslyckad statskupp sommaren 1991 försvann han från politikens rampljus. Den oredan och den brutala privatiseringen och omställnigen under efterträdaren Boris Jeltsin krattade manegen för den nu sittande presidenten, Vladimir Putin.
Den före detta översten i KGB har sedan makttillträdet nyårsnatten 2000 systematiskt ägnat sig åt att återvinna den ställnig av absolut makt som tidigare härskare i Kreml har tagit för given. Även om det sker under sken av demokrati och val, håller Ryssland på att falla in i samma ordning som rådde under såväl tsar- som Sovjettiden. Sålunda är lagar och domstolar ett av maktutövningens instrument.
Därför kan staten nu under Putin under skenet av juridisk legitimitet konfiskera oljebolaget Yukos, ett av världens största olje- och gasbolag.
I Ryssland, en av jordens största energiexportörer, kontrolleras nu nästan hela energisektorn av staten. Samtidigt har etermedia via domstolar och tvångsköp förstatligats och blivit ett propagandainstrument för den sittande presidenten, som i stort sett varje dag framställs som landets stränge, men rättvise och hårt arbetande ledare.
Dessvärre visar även omvärldens förhållningssätt till det gigantiska riket i öst samma undfallenhet som tidigare. I EU, där man sneglar på framtida gas- och oljeimport, är man påfallande passiv gentemot den sovande, och i tilltagande grad allt mer odemokratiske, grannen.
Michail Gorbatjov upphöjdes till maktens höjder för i dag tjugo år sedan. Han går till historien som den som öppnade för demokratin i Östeuropa och Sovjetväldets fall. Hans efterträdare Putin, tillsatt av Jeltsin men därefter trots allt omvald av folket, gör nu allt för att beskära den en gång spirande ryska demokratin.