Putinismens Ryssland
Gårdagens val i Ryssland handlade om en till stora delar på förhand riggad stödomröstning för landets president, Vladimir Putin. Med en ny högre tröskel på 7 procent till parlamentet Duman, avskaffandet av enmansvalkretsarna, statlig kontroll över de dominerande tv-kanalerna, trakasserier och polisingripanden mot oppositionen, nekade inresetillstånd för valobservatörer och utvidgad partikontroll över rösträkningen, så var utgången given på förhand.
Presidenten ska enligt den ryska konstitutionen inte försöka påverka valen till Duman. Ändå toppade Putin det ideologilösa maktpartiet Enade Rysslands lista, vars kampanj gått ut på att Putin är Rysslands och ryssarnas man.
De första prognoserna pekade i går kväll på att Enade Ryssland fått drygt 60 procent av rösterna, kommunisterna runt 11 procent, Vladimir Zjirinovskijs nationalistparti runt 10 procent och att Rättvisa Ryssland hamnat precis över spärren. De två sistnämnda partierna betraktas även de som Putinlojala, men finns till för att fånga upp ultranationalister respektive vänstersympatisörer. Det liberala partiet Jabloko och högerunionen SPS kom som förväntat inte in i Duman.
Frågan är vad presidenten ska använda den parlamentariska dominansen till. Putin gillar att vilseleda och lägga ut dimridåer. Klart är dock att Putin och hans män kommer att fortsätta stärka sitt grepp om staten och makten.
Den 2 mars hålls presidentval i Ryssland, ett val som Putin enligt gällande grundlag inte får ställa upp i, då han redan avverkat sina två mandatperioder på presidentposten. Det har spekulerats i hur Putin ändå ska behålla sin makt. En spekulation är att Putin kommer att tillträda som premiärminister när han lämnar presidentposten, för att sedan komma tillbaka som president vid nästa mandatperiod. En annan är att Putin ska avgå som president redan nu i december, låta tillsätta en tillförordnad president och sedan ställa upp som kandidat igen i presidentvalet i mars. På det sättet skulle Putin snabbt komma runt konstitutionens begränsning av presidentskapet till två efter varandra följande mandatperioder.
Den politiske analytikern och chefredaktören för Russia in Global Affairs, Fjodor Lukjanov, menar att Putin troligen inte kommer att ge sig på en sådan manöver. Det skulle vara att allt för öppet gå emot konstitutionens idé och därför riskera att rasera Putins popularitet. För populär är han hos en majoritet av befolkningen. Med de svåra tiderna för stora grupper ryssar under Jeltsins år vid makten i minnet, så framstår Putins presidenttid som något av en gyllene era. Inte minst höga olje- och gaspriser har möjliggjort en explosionsartad ekonomisk utveckling de senaste åren. Även om skillnaderna är gigantiska mellan fattiga och rika, så betalas löner och pensioner ut i tid. Så var det inte under Jeltsin.
Ett auktoritärt styre och en stark man vid makten ses därför av många ryssar som en förutsättning för ekonomiska framgångar och återuppbyggandet av Ryssland till en betydelsefull makt. Ryssland som demokrati med stabila institutioner och fungerande maktdelning tycks tyvärr längre bort än någon gång sedan Sovjetunionens fall. Kommunismen har ersatts av Putinismen.
