Provocerande nyfikenhet
Den italienska medborgaren Maurizio Turco ville veta vilken information som låg till grund för ett direktiv från EU:s ministerråd, så Turco bad att få ut yttrandet från rådets rättstjänst. Men där tog det stopp. Någon sådan rätt ansågs inte en EU-medborgare ha.
För svenskar låter det främmande. Klart att man ska ha rätt att veta vilka underlag som en offentlig institution, i det här fallet rättstjänsten, gett till rådet, EU:s regering. Sverige var också ett av flera länder som överklagade förstainstansrättens beslut. För en dryg månad sedan dömde EG-domstolen till Sveriges och Turcos fördel. Rådet har numera en skyldighet att lämna ut rättstjänstens yttranden.
Offentlighetsprincipen har sakta börjat göra sig gällande i den europeiska politiken. Förra året lyckades Sverige vinna en annan tvist. Förr rådde principen att handlingar som lämnats in av ett medlemsland ska vara sekretessbelagda om landet så önskar. Ett sådant veto finns inte längre.
Principen om handlingars offentlighet är en av den svenska demokratins bästa säkerhetsventiler. En av anledningarna är förstås att vi saknar tydliga inslag av maktdelning och författningsdomstol. Men offentligheten tjänar på att exporteras till EU. Offentligheten gör det lättare att granska beslut i efterhand – men verkar också preventivt. Makthavare aktar sig för gråzoner och moraliska tveksamheter om de vet att inte bara beslut – utan också beslutsunderlag – blir offentligt.
Men som alltid med offentlighet finns det en gräns där integriteten hotas. Den svenska offentlighetsprincipen har under flera år utnyttjats av företag som erbjudit kreditupplysning på nätet. För en nätt summa kan man snoka rätt på sin grannes taxerade inkomst, civilstånd och betalningsanmärkningar. Förr lämnade snokandet inga spår. Nu har dock flera företag börjat skicka ut en kopia till den omfrågade. Det är naturligtvis inte mer än rimligt och leder kanske till att den nyfikne tänker efter före. Betalningsanmärkningars offentlighet är till för att kreditsystemet ska fungera – inte för att hålla koll på grannens skrala kassa.
En ny bransch har dock börjat utnyttja offentliga – och kommersiella – uppgifter; hemsidor som sysslar med nummerupplysning. Söker man efter någons telefonnummer serveras man samtidigt födelsedag, adress, karta i flera olika utformningar samt i många fall ett foto av personens bostad. Sidorna uppmanar också användaren att berätta mer. Genom att ladda upp foton, lägga till e-post, berätta om sina familjemedlemmar och arbetsuppgifter ska man "presentera sig själv". De uppgifter företaget inte har fått från staten – ska du lämna till dem frivilligt.
Sverige måste fortsätta att ta strid för offentlighetsprincipen i EU. På hemmaplan bör vi diskutera öppenhetens syften och gränser. Offentlighetsprincipen tillkom för att medborgarna skulle kunna granska makthavarna – inte spionera på varandra.
