Politisk ideologi i Svenska kyrkan
Men en del tycks använda sin politiska ideologi även till andra saker. Till exempel att avgöra om Jesus är Guds son eller om och i så fall på vilket sätt Gud instiftade äktenskapet.
Fråga mig nu inte vad en politisk ideologi säger om sådana högst ickepolitiska teologiska frågor. Men ändå ställer riksdagens partier, eller nomineringsgrupper med tydliga kopplingar till partierna, upp i kyrkovalet till helgen.
Ett betydande antal socialdemokrater, moderater och representanter för de andra riksdagspartierna menar alltså, för på något annat sätt är det svårt att tolka dem, att deras respektive partiideologier ger vägledning i teologiska frågor.
Ytterst är det nämligen just teologiska frågor dessa kyrkopolitiker ska hantera, på församlings-, stifts- och kyrkonivå. Tydligast är den teologiska kopplingen i kyrkomötet. Detta Svenska kyrkans högsta beslutande organ fattar beslut om kyrkoordning ”och andra övergripande beslut” som det heter på Svenska kyrkans hemsida.
Jag har funderat en del, men kan inte förstå hur en moderat kyrkoordning ser ut. Eller en socialdemokratisk. Och inte heller en centerpartistisk, för att nu bara ta tre exempel.
Sannolikt vet ingen annan det heller, av det enkla skälet att det inte finns några partipolitiska kyrkoordningar. Men likväl ställer politiska partier som är grundade på en politisk ideologi upp i kyrkovalet och sänder ut signalen att den egna ideologin ska ge styrning i det kyrkopolitiska arbetet.
Missförstå mig nu inte, jag har inte alls något emot att engagerade människor är aktiva i politik eller i kyrkligt arbete.
Problemet uppstår när dessa båda områden blandas samman. Politik är inte kyrkligt arbete och kyrkligt arbete är, förhoppningsvis, inte politik. Istället bör kyrkan rimligen styras utifrån teologiska principer och här är politikens bidrag minst sagt begränsat.
Partipolitikens fortsatta grepp om Svenska kyrkan är ett problem både för Svenska kyrkan och de politiska partierna. Svenska kyrkan hålls indirekt kvar i en statlig kontroll även efter den formella skilsmässan med staten och styrs efter partipolitiska principer som borde vara främmande i kyrklig verksamhet.
För partierna innebär engagemanget i kyrkovalet att resurser i form av såväl tid som pengar avsätts till en verksamhet som inte delas av alla medlemmar och som ligger långt utanför partipolitikens kompetens.
Låt oss därför hoppas att årets kyrkoval är det sista med politiska partier.
Douglas Brommesson är universitetslektor i statsvetenskap.
