Petter Birgersson:Vad har Gorby i väskan?

Den tidigare generalsekreteraren för Sovjetunionens kommunistparti, Michail Gorbatjov, glider fram i baksätet på limousinen.

Genom fönstret ser han resterna av Berlinmuren. Det är en laddad bild. Det var under Gorbatjov som denna handfasta symbol för järnridån föll samman. Generalsekreteraren övergav sina marionetter i de socialistiska lydstaterna, och lät till skillnad från sina företrädare folkens kraft släppas fri. Röda Armén tågade inte in som den gjort vid tidigare folkresningar.

Bredvid sig i sätet har Gorbatjov en väska av märket Louis Vuitton, modell "Keep All, Bandouliere" – en väska som betingar ett pris på 7 350 kronor i företagets enda svenska butik på Birger Jarls gatan i Stockholm.

I väst är Gorbatjov en ikon som anses kunna sälja lyxaccessoarer. Från karriärist i det sovjetiska kommunistpartiet till modell för västlig överklasslyx.

Det finns för övrigt en Louis Vuitton-butik precis vid Röda Torget i Moskva. Men här är Gorbatjov inget dragplåster.

"Den vanligaste frågan som journalister från väst kommer med är varför Gorbatjov är så illa ansedd i Ryssland", säger Fjodor Lukjanov, chefredaktör för Russia in Global Affairs, när jag och några kollegor träffar honom hemma hos Sveriges Radios korrespondent Maria Persson Löfgren i Moskva. Fjodor Lukjanov antyder med sitt kroppsspråk att det är en av de dummaste frågor man kan ställa. Det borde ju vara uppenbart för alla. Gorbatjov lät imperiet falla och efter honom kom kaoset.

På organisationen "Centrum för journalister i extrema situationer" drar dess chef Oleg Panfilov en gammal vits om två statsvetare som diskuterar hur landet skulle kunna bli demokratiskt. Ungefär så här lyder den: "Om vi bara fick byta de politiska ledarna" säger den första statsvetaren. "Om vi bara fick byta ut folket", svarar den andra.

Skissar man grovt så vill ryssarna i första hand ha en stark ledare och ett starkt Ryssland. Demokrati hamnar långt ned på önskelistan, om det ens finns med.

Även hos de oppositionellt inriktade intellektuella finns drag av den inställningen. Historieprofessorn Igor Tjubajs var en av de främsta Sovjetkritikerna och uteslöts ur kommunistpartiet när han protesterade mot invasionen i Tjeckoslovakien 1968 och krävde flerpartisystem. I dag betonar han mer behovet av moralisk rättning än demokrati. Sverige, däremot, är en saga, något som är omöjligt att uppnå för Ryssland, enligt Tjobajs.

Journalisten Roman Sjleinov på Novaja Gazeta – tidningen där den mördade journalisten Anna Politovskaja arbetade – är, trots att tre av hans kollegor mördats de senaste sju åren, orädd för att skriva Putinkritiska artiklar. Att kritisera politiken i Moskva innebär ingen större risk, menar han. Kreml bryr sig helt enkelt inte om Novaja Gazeta, med 150 000 i upplaga i Moskva och omkring 500 000 i hela Ryssland. Det är ändå en droppe i havet, i ett land där de flesta ryssar får sin information från den statligt kontrollerade glättiga televisionen.

Det är en ganska märklig situation. Vi befinner oss på en redaktion som är omtalad som något av det fria ordets sista utpost i Ryssland och journalisten tonar ner tidningens inflytande.

Men det finns trots allt de som tror på den fria pressen och investerar på ideell basis i den. Michail Gorbatjov äger sedan förra året en stor andel i Novaja Gazeta. Kanske är det ett exemplar av just den tidningen som tittar fram ur den öppna Louis Vuitton-väskan han har bredvid sig i Limousinen.