Petter Birgersson: Efter socialdemokratin

Efter 80 år rasade den tidigare så självklara socialdemokratiska makthierarkin i Trelleborg samman under ett tyngden av ett odefinierat missnöje. Det var inte en smart framåtsyftande opposition som lyckades övertyga kommuninvånarna om sin förmåga om att förnya Trelleborg till det bättre. I stället var det ett litet parti, vars politiska budskap är skapandet av en homogen nation och hembygd, som slog sönder det rosenröda bygget.

Om det var sverigedemokraternas skickliga marknadsföring av sig självt som antietablissemangspartiet, eller om det var partiets kärnfråga – invandrarstopp och ett kommunalt finansierat återflyttningsprogram – som attraherade väljarna går det bara att spekulera om. Arbetarekommunens styrelse gjorde i alla fall en riktig analys när den konstaterade att sverigedemokraternas väljare i hög utsträckning togs från socialdemokraterna. Att det sedan ledde till slutsatsen att sverigedemokraterna skulle kunna vara lämpliga politiska kompisar för att behålla makten i ytterligare fyra år innebar ett tragikomiskt slut på den 80-åriga socialdemokratiska obrutna eran.

Om en dryg vecka, den 20 november, ska det nya folkvalda fullmäktige komma fram till hur Trelleborgs kommun ska styras de kommande fyra åren. Det råder ingen tvekan om att ett maktskifte till en tydlig majoritet, med en färdig politisk agenda hade varit att föredra. Men väljarna fick inget sådant alternativ att ta ställning till.

Återstår för fullmäktigeförsamlingen att hantera den uppkomna situationen så ansvarsfullt som möjligt. Den politiska minoritetsalliansen av sex, eller möjligen sju, partier måste visa att den håller ihop också i sakfrågor. Det finns en hel del sådana att ta tag i.

Trelleborg är en kommun som har lyft uppåt efter ett par tuffa decennier. Den gamla tråkstämplen Trellehulla är på väg att tvättas bort, och området är ett självklart alternativ för familjer som söker en bostadsort i södra Skåne.

Det gäller att lyckas hålla igång den positiva trenden. För det krävs fortsatt förändring. Med över 40 000 invånare har Trelleborg passerat en kritisk gräns för att bli attraktivt för de stora handelskedjorna. Etableringarna som pågår utgör absolut en utmaning för de småföretag som kämpar sig kvar, men är samtidigt en nödvändighet för att Trelleborg ska klara sig i konkurrensen med de stora köpcentrumen i grannkommunerna.

Omdaningen till en modern kommun kräver en annan syn också inom områden som kultur och nöje. Här behövs mer av gemensamma ansträngningar, där näringsliv, föreningar, kommun och andra aktörer i ett initiativ ser till att skapa en framgångscirkel med ett brett och attraktivt utbud. Det borde inte vara orealistiskt med ett kulturhus i centrumnära läge. Varför inte samla bibliotek, museum, scener och kommersiella aktörer inom nöje och kultur under ett och samma tak – i stället för att sprida satsningarna?

På näringslivsfronten har en ny politisk ledning att jobba med att öka jobbtillväxten i kommunen.Även om utpendlarna fortsatt kommer att vara fler än inpendlarna så finns det alla möjligheter att stimulera företagandet i kommunen. Ett självklart steg är att kommunen inte ägnar sig åt näringsverksamheter. Mindre prestige i förhållandet mellan kommun och näringsliv är också nödvändigt.

Inom utbildningsområdet har det utlovats mer öppenhet för alternativ och kvalitetssatsningar från de partier som ingår i sextetten. Det är bara att hoppas att de håller fast vid och lyckas driva igenom det.

De borgerliga partierna i Trelleborg lyckades aldrig i opposition. Ändå får de nu chansen att styra. De gör bäst i att ta den.