Pernilla Ståhl:När skilda världar möts
"Europas välstånd byggdes inte av seminarier och workshops. Vad är det vi håller på med?". En bekant i biståndsbranschen, som anordnade kurser i mänskliga rättigheter, ifrågasatte sin verksamhet. Hon var inte cynisk, mest uppgiven. Jag kommer att tänka på hennes uttalande nu när World Social Forum (WSF) äger rum.
I dagarna har den kenyanska huvudstaden Nairobi översvämmats av aktivister från hela världen. Drygt 100000 personer beräknas ha deltagit på WSF i år.
Forumet är en årlig konferens som hålls av frivilligorganisationer, främst inom den globaliseringskritiska rörelsen. Konferensen skall, enligt WSF:s principmanifest, vara en "öppen plats för reflektion, demokratisk debatt av idéer, formulering av förslag, fritt utbyte av erfarenheter och sammanlänkning för effektiv aktion av grupper och rörelser i det civila samhället som motsätter sig nyliberalismen och en värld dominerad av kapitalet". Parollen är: "En bättre värld är möjlig."
I allmänhet hålls konferenserna ungefär samtidigt med World Economic Forum i Davos i Schweiz, "kapitalismens årliga terapisession" som DN:s ledarsida fyndigt uttryckte det häromdagen.
Från den blygsamma starten i Porto Alegre i Brasilien 2001 har WSF vuxit till en jättelik konferens, med hundratals seminarier, diskussioner och föredrag.
Hittills har huvudprincipen varit att WSF ska vara ett "torg" där olika åsikter kommer till tals. Vid WSF i Porto Alegre 2005 presenterades dock ett manifest om ekonomi, fred och demokratifrågor. Där krävdes bland annat införandet av en internationell "Tobinskatt", en slags skatt på valutatransaktioner.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till World Social Forum. Forumet ska, sägs det, inte vara partipolitiskt. Men agendan är ideologisk. Från Sverige är det inte bara frivilligorganisationer utan också socialdemokrater och vänsterpartister som reser dit. På lokala sociala forum, som Skåne Social Forum, deltar också ofta extremvänstern. När en organisation på ett forum i Lund år 2004 skulle ge en positiv bild av Nordkorea (av typen allt är bra och det som dåligt i landet är USA:s fel) väckte det protester bland mötesdeltagarna.
Hur hade det sett ut om den globala kapitalismen inte hade funnits? Tanken förskräcker. Handel och marknadsekonomi är fundamentala byggstenar i välstånd och fattigdomsbekämpning. Varför anordnades aldrig sociala forum mot den kommunistiska världsordningen? Är inte vissa argument från globaliseringskritikerna ruskigt lika dem som hörs från främlingsfientliga populistpartier?
Så kan man hålla på. Men samtidigt innebär dessa internationella forum en fantastisk möjlighet för det civila samhället att göra sig hört. Inte minst i fattiga länder.
De problem som finns i kapitalismens kölvatten – usla och hälsovådliga arbetsförhållanden och miljöförstöring i tredje världen – får uppmärksamhet.
I Nairobi deltog bland andra den indiska miljökämpen Vandana Shiva, som drivit frågor om tillgången till rent vatten. Homosexuella kenyaner talade offentligt om homosexualitet, vilket är kriminellt i Kenya. Listan kan göras lång.
Tänk om kapitalismen i Davos och aktivismen på World Social Forum kunnat mötas. Då hade en bättre värld varit möjlig.
Pernilla Ståhl är fristående skribent