Pernilla Ståhl:Gift på export
I slutet av augusti förra året dumpades drygt 500 ton giftigt avfall, som innehöll kaustiksoda och svavelväte, av det Panamaregistrerade fartyget Probo Koala i västafrikanska Elfenbenskusten. En lokal "saneringsfirma" spred ut avfallet på olika platser utanför staden Abidjan. Minst åtta människor dog, varav fyra barn, och tiotusentals personer fick uppsöka sjukhus på grund av det farliga avfallet.
Att det, tjugo år efter den stora giftskandalen i Nigeria, fortfarande dumpas giftavfall i fattiga länder skakade omvärlden. "Vi trodde att de tider då företag skeppade rena gifter och dumpade sin last rakt in i tredje världen var över...//Att det har hänt igen måste räknas som extraordinärt", konstaterade Greenpeace giftkoordinator Helen Perivier.
Det är inte giftavfall, utan elektronisk dumpning som har uppmärksammats de senaste åren. Från Europa kommer årligen sex miljoner ton elektroniskt avfall. Det handlar om uttjänta datorer, mobiltelefoner, tv-apparater och annan liknande utrustning. I Nigeria uppskattas hundratusentals gamla datorer från västvärlden tas emot varje månad. De påstås kunna återanvändas, men i själva verket hamnar de flesta av dem på olika soptippar runt om i landet. Där läcker de ut tungmetaller och andra miljögifter.
Men hur är det möjligt? Finns det inget regelverk som förhindrar det?
År 1989 antog FN Baselkonventionen, som reglerar att farligt avfall inte fraktas runt i världen. Två år tidigare, 1987, hade italienskt giftavfall tippats i den nigerianska hamnstaden Koko. De som kom i kontakt med soporna blev svårt sjuka.
I samband med konventionen uppmärksammades flera fall där "avfallshandlare" erbjöd sina tjänster för att skicka gift till fattiga länder utan strikt miljölagstiftning.
Efter skandalen i Elfenbenskusten antog Europaparlamentet en resolution. Där konstateras att miljölagstiftningen i norr har gjort det dyrt att göra sig av med farligt avfall. Probo Koala hade möjlighet att göra sig av med avfallet på ett lagligt och säkert sätt i Europa, men valde ett billigare, och illegalt, alternativ i Elfenbenskusten.
"Afrika är en avfallsplats för all sorts giftigt avfall", står det att läsa i resolutionen. Datorer dumpas i Nigeria, radioaktiva behållare i Somalia, klorin i Kamerun och så vidare.
All export från EU av avfall avsett för bortskaffande är förbjuden sedan maj 1994 i enlighet med förordning nr 259/93. Export av farligt avfall från EU till länder utanför OECD för återvinning är förbjuden sedan januari 1997.
Trots det är dumpningen av farligt avfall i Elfenbenskusten, enligt Europaparlamentet, "bara toppen på isberget av de transporter med farligt avfall som pågår från EU till länder utanför OECD".
Parlamentet uppmanade kommissionen att se till att lagstiftningen efterlevs. Ett nytt EU-direktiv förbjuder all export av elektroniskt avfall till utlandet. Positivt är också att flera tillverkare inom elektronikbranschen nu arbetar hårt för att göra produkterna mer miljövänliga.
Men, sorgligt nog, är det nog så som en av företrädarna för miljöorganisationen Basel Action Network konstaterade efter dumpningen i Abidjan förra året:
"Så länge det inte är svårt att förgifta fattiga
människor för att nå sin egen vinning, så länge kommer också hänsynslösa profitörer tyvärr att fortsätta med det, utan några betänkligheter."