Pernilla Ståhl:Aborterna och kyrkan
"Det här var kanske det största nederlaget för katolska kyrkan i Portugal sedan återinförandet av demokratin". Så skrev den portugisiska dagstidningen Publico efter helgens folkomröstning.
I söndags sade portugiserna ja till fri abort. I folkomröstningen var 59 procent av de röstande för en liberalisering av den hittills stränga lagstiftningen. Även om resultatet inte var tvingande ska premiärminister José Socrates låta parlamentet ta ställning till en ny lag som innebär att aborter blir tillåtna till den tionde graviditetsveckan.
Hittills har abort varit förbjudet i Portugal om inte moderns liv eller mentala hälsa varit i fara, eller om sexuellt våld förekommit. Kvinnor som genomgått illegala aborter har riskerat fängelse. Men trots risken för påföljd beräknas över 20000 illegala aborter utföras i Portugal varje år. Tusentals kvinnor vårdas på sjukhus efter medicinskt osäkra "bakgårdsaborter". Genom att avkriminalisera abort försvinner förhoppningsvis den hälsovådliga svarta marknaden.
Ja-sidan ser resultatet som ett uttryck för att Portugal nu närmar sig övriga Europa värderingsmässigt, och får en lag som liknar de flesta andra europeiska länders. Nu återstår bara tre EU-länder som har fortfarande restriktiv lagstiftning på området: Polen, Malta och Irland.
Medan Portugal vill liberalisera skärper många länder sina abortlagar. I Nicaragua beslöt parlamentet för några månader sedan att totalförbjuda abort. Även vid incest, våldtäkt eller om kvinnans liv är i fara. Kvinnor som utför en abort och läkare som hjälper till riskerar åtta års fängelse. Medicinskt osäkra illegala aborter är en av de främsta anledningarna till mödradödlighet i Nicaragua.
RFSU rapporterar om det första dödsfallet relaterat till den nya lagen: en gravid 18-åring togs in på sjukhus. Trots att alla symtom tydde på ett sent missfall ingrep inte läkarna. Varför? Av rädsla för att genomföra något som skulle kunna tolkas som abort och därmed riskera fängelse.
I det senaste numret av tidskriften Axess finns en läsvärd artikel av Maria Pettersson om abortfrågan i Latinamerika. Hon noterar bland annat att försök till att förbättra kvinnors rättigheter och till uppluckring av de stränga abortlagarna har skett i de mest konservativa länderna. Exempelvis Colombia, som står helt utanför det som brukar kallas den nya latinamerikanska vänstervågen.
Aktivisternas strategi i Colombia var att ta frågan till landets författningsdomstol i stället för till politikerna. Abortlagarna ifrågasattes med argumentet att de gick emot de internationella konventioner som regeringen storstilat skrivit under och som blivit del av grundlagen.
Kanske hade regeringen inte begripit vidden av namnteckningen på slutdokumentet på befolkningskonferensen i Kairo. I maj förra året kom författningsdomstolens beslut: en delvis legalisering av abort. Advokaten Monica Roa, som varit drivande för en liberalisering, citeras i Axess:
"Politiker är beroende av kyrkans stöd för att vinna röster. Det gör att abort blir en svår fråga att hantera för dem. Domare utses däremot inte genom val, och det gör att de har en friare ställning."
Hos oss är abort en icke-fråga, förutom för några kristdemokrater. I många andra länder kan det vara en fråga om liv eller död för den ofrivilligt gravida kvinnan.
