På studiebesök i förorten

Bergsjön kunde lika gärna ha blivit ett exklusivt villasamhälle och som sådant hånat i kulturspalterna som varande ett medelklassghetto där den välputsade ytan i verkligheten rymmer inskränkta Svenssöner som inte har bredare perspektiv på livet än att klaga på fastighetsskatten. Men Bergsjön blev inte så. Det finns Svenssöner också i detta Bergsjön, låt vara att det är en Birgersson med väskor tyngda av kurslitteratur som kliver av spårvagnen i det här främmande landet utan passkontroll. Under ett knappt år ska det vara hans hem. Det är ingen tillfällighet att Birgersson av det kommunala bostadsbolaget placerats i en lägenhet i ett av de lägre husen, med ett trapphus där nordiska efternamn dominerar namnskyltarna. Det förortssamhälle som vid första anblicken verkar vara en mångkulturell smältdegel är i själva verket något annat. På spårvagnen som leder ut från Göteborg till Bergsjön får de ungdomar som i stan alla blir betraktade som presumtiva mobiltelefonsrånare -- ett rykte som en del av dem i jakten på vad de förväxlat med respekt skapat och håller vid liv -- nya positioner. Här tar segregationen annorlunda men minst lika tydliga former som inne i stan. Det är hudfärg, ursprung, religion, familjesammansättning och förhållande till de sociala myndigheterna och drogerna som avgör din ställning och portuppgång i Bergsjön. Längst ned på stegen finns, förutom de finnar som lämnats kvar med spritflaskan i handen medan landsmännen arbetat sig uppåt eller flyttat tillbaka till det ekonomiska undret i Finland, de somalier som söker skydd djupt inne i religionen och bakom sina mörka tygsjok. En Birgersson kan lugnt köpa sin fredagsmiddag i pizzeriapuben i köpcentret. Pizzeriaägaren är storvuxen och tar med ett stadigt tag hand om den som stör ordningen. Polisen blandar sig inte gärna i vardagsbrottsligheten. När en ung kille inför ögonen på tjugo vuxna finner tillfredsställelse i att sparka av blinkersglaset från spårvagnen är det osannolikt att någon tar tag tag i grabben och frågar vad han sysslar med. Men det händer att någon gör det. När en kvinna blir misshandlad av en snedtänd hanvarelse på trottoaren utanför hyreshuset dras persiennerna igen. Men det händer att någon öppnar fönstret och skriker åt fanskapet att sluta. I skolan är ungarna öppna och svarar gärna på frågor från en journaliststudent, det är mest lärarna som är misstänksamma. Här finns vänskap över gränser, här finns drömmarna om att bli läkare, superstar eller frisör. Men också medvetenheten om att det finns många hinder att besegra på vägen. När Birgersson efter ett knappt årslångt studiebesök i Bergsjön tog spårvagnen därifrån, så gjorde han det med nya lärdomar. Han kommer aldrig att skriva några rosenromantiska kryddoftande sambagungande hyllningsreportage om sin tid i förorten. Men han har en gång för alla förstått att alltid anstränga sig för att bedöma var och en efter vad som finns innanför skalet.