På gränsen till en totalitär syn
Men om tröskeln till ”kulturförakt” går vid åsikten att kommuner i första hand måste klara sitt åtagande inom skola och omsorg – och aktivt prioritera det framför utgifter på andra områden – är den väldigt låg.
Kultur är en väsentlig del av ett gott samhälle. Men det leder inte automatiskt till behov av omfattande subsidier från det offentliga. Att, som David Andersson, sätta likhetstecken mellan kommunal utgiftsrullning till kulturnämnden å ena sidan, och begreppet ”kultur” som sådant, å den andra, gränsar till en totalitär syn. Det finns förstås ingen naturlag som säger att kommunen ska bekosta precis allt som är fint och nödvändigt i våra liv.
Om David Andersson nu vill kalla detta ”nyliberalt”, är det upp till honom. Men för ett mer nyanserat etikettklistrande, kan han ju laborera med några alternativ:
Ett sådant är ”socialkonservativt” – stat och kommun ska vara starka men begränsade, för att fokusera på att motverka social nöd och skapa en rimlig lägsta nivå för social trygghet. Ett annat alternativ är ”kulturkonservativt” – ett rikt kulturliv är för viktigt för att reduceras till något som primärt hanteras genom kommunalbyråkratin. Ett tredje alternativ är ”klassisk socialdemokratisk Gustav Möller-linje” – varje skattekrona som inte används effektivt är en stöld från de fattiga.
Thomas Idergard
ansvarig för Timbros välfärdsprogram
Svar till David Andersson, den 15 september.