Öppna Europa
Den europeiska unionen växer. Bulgarien och Rumänien blir nästa år nya tillskott i familjen. Men hur är det med den europeiska tanken om fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och framför allt: människor?
Sverige var ett av få länder, Irland och Storbritannien två andra, som tillät fri arbetskraftinvandring från de tio nya medlemsländerna 2004.
Av någon anledning så brukar många av dem som en gång upprördes över regeringen Perssons förslag om övergångsregler och tal om social turism, peka på de låga siffrorna för den invandring som skett från de nya medlemsländerna till Sverige som ett bevis för att de hade rätt. Ett märkligt sätt att se på saken då poängen med den fria rörligheten är att folk ska utnyttja den, inte att de ska låta bli. Fler som arbetar betyder att mer blir gjort och betyder en starkare ekonomi för samhället i stort. Den lilla invand-ringen är på det viset ett tecken på att Sverige inte är tillräckligt attraktivt för arbetskraften i Europa.
I stället är det Irland och Storbritannien som fått ta emot flest arbetskraftsinvandrare. Enligt den brittiska regeringen har omkring en halv miljon människor kommit dit, framför allt från Polen. Språket är en förklaring – de flesta föredrar att flytta till ett engelskspråkigt land. En annan är hur arbetsmarknaden ser ut på de brittiska öarna, med fler servicejobb och andra anställningsvillkor. ISverige jobbar inte minst LO-förbund som Byggnads för att försvara sin starka ställning, vilket försvårar för utländsk arbetskraft.
Men trots att arbetskrafts-invandringen inte hotar väl-ståndet, utan tvärtom, så väljer Irland och Storbritannien – till skillnad från Sverige – att inte låta bulgarer och rumäner fritt söka jobb där. Den försvagade premiärministern Tony Blair, som är en varm anhängare av den grundläggande EU-tanken, har fått ge vika för de mer nationalistiska strömningarna, som finnns på både vänster- och högerkanten
Helt problemfritt är det förstås inte med en kraftig arbetskraftsinvandring under kort tid, inte ens om det kan bevisas bidra till en starkare ekonomi för både individer och stater. Lönepress inom vissa yrken utan krav på hög utbildning, konkurrens om bostäder med ökade hyror som följd och svårigheter för skolor och annan offentlig service att klara alla nya invånare med annat modersmål, skapar motsättningar och praktiska problem.
Det är också ett bekymmer för de nya medlemsländerna om en allt för stor del av deras mest arbetsamma och välutbildade befolkning söker sig utomlands och inte kommer tillbaka.
Men att möta det genom att stoppa rörligheten för människorna är fel medicin. I stället visar det på behovet av att verkligen få ett nytt fördrag på plats, som gör klart att EU är en enhet med lika rättigheter och skyldigheter för alla medborgare och medlemsländer.
Det är också viktigt att inte motverka att produktion flyttas till länder där lönerna är lägre. De gamla EU-länderna kan inte samtidigt motverka arbetskraftsinvandring och motsätta sig utflyttning av produktionsjobb. Bulgarien och Rumänien behöver investeringar från övriga EU-länder för att få fart på sin ekonomi och för att kunna ge sina egna medborgare möjlighet att skaffa arbete och bygga sin framtid i hemlandet. På lång sikt bidrar det till välståndet och stabiliteten även i övriga Europa.
